Inte missa något

Jag hade en dålig tendens när jag var yngre, due to att jag hade svårt att säga nej. Inte för att jag är så mycket bättre på det nu, men jag kan dock se när ett Nej är bättre än inget svar alls, eller svävande svar eller lova förmycket. Jag vill och ville inte såra någon, göra någon besviken och i sökandet och jakten på att undvika detta så gjorde jag just det, folk besvikna.

Ofta om det skulle vara lite party sådär till helgen så kunde jag boka upp mig så att det inte gick ihop. Man kan tydligen fortfarande inte vara på två ställen samtidigt.

Jag lovade än det ena och än det andra. Men det fanns fler skäl än att göra folk besvikna till det. Hur vi än vrider på det mesta så är vi också egoistiska och vill ha någon egen form av vinning och genom att tacka ja, eller boka upp många olika evenemang. Tyvärr var jag inte slipad då som nu, nu skulle jag säga, vi får se, och kanske och därmed hålla många dörrar öppna.

Men genom att lova bort mig till flera personer så kunde jag ju när den dagen, kvällen kom välja det som var roligast, coolast, mest party eller det jag för den dagen kände mest för.

Det gick väl inte alltid hem och som så ofta när man ropar efter mycket så mister man hela stycket. Såklart att det hänt mig, massor med gånger.

Felval gör man också av flera anledningar, som när man byter körfil för man tror det går fortare i den andra filen eller byter kö i kassan på mataffären... Shit vad det sällan lönar sig.

En föredetta eller en vän som ligger på is just nu ;), hade VERKLIGEN den tendensen, av alla ovanstående skäl. Personen blev väl med åren mer slipad och lovade som sagt inte bort sig utan mer indikerade en massa och höll på så sätt många dörrar öppna.

Jag har nyligen träffat på en till sådan person som av olika anledningar är i en sådan fas i sitt liv. För en del är det en fas, för andra en livstil. Oavsett vad så handlar det om mognad i mina ögon och det handlar om trygghet och självkänsla.

När man så småningom når dessa ovanstående attribut så blir det mindre viktigt att sejfa hela tiden. Man gör det man mår bäst av och inte där det är som coolast att vara.

Det knyter lite an till föregående inlägg om att leva eller leka livet.

Vad är viktigt, vilka val gör vi och varför. Det är mycket dumt som görs på grund av stolthet, det återkommer jag ständigt till.

Jag gör jättemycket dumt på grund av känslomässiga skäl, jag gillar och behöver raka rör och det är få som vågar detta. Så mycket lindas in och runt och jag synar dina argument bums i de lägena. Det är viktigt att det känns rätt för mig, när det känns rätt har jag tydligen lite svårt att förstå och jag har svårt att inse när jag borde sluta, stångar ofta mitt huvud blodigt och går för långt med brända broar som resultat.

Jag vet om detta och jobbar på det, hårt, ännu hårdare efter de två senaste veckornas insikt.

Men för att återknyta till ämnet, rädd för att missa något roligt...
Med att tänka efter VAD som är VIKTIGT så får vi även svar på om vi vill bli bjuda för vårt ego eller för om vi verkligen vill vara där, vara med de människorna, gillar de som spelar på konserten eller ens tycker om revyer.

När vi vet vad som är viktigt och varför och sen om det är värt det så kan vi börja vara lite mer nyanserade i vårt behov av att vara med där det händer. Vi behöver inte leka livet längre utan vi lever livet.

För när börjar egentligen det där livet? Fatta´ru det har ju pågått rätt länge nu, så vi måste sluta vänta på att det skall starta och faktiskt delta helhjärtat där vi är just nu.

Med det innebär det även att vi vinner ibland och förlorar ibland och allt är inte en tävling ibland så får man bara lämna vissa saker olösta, därhän och gå vidare.