När är ett Ja ett JA och ett Nej ett NEJ?

Jag undrar när man har övertygat ngn något.
När är ett svar på en fråga, ett svar som vederbörande tar med sig och när är det lämnat utrymme för tolkning.
I lördagskväll, ngr öl/cider senare, hamnar som vanligt jag och Matte och min Svärmor i samtal/diskussion.
Jag får en fråga, jag svarar, jag svarar tydligt ja eller nej, sen vill jag gärna lägga in svaret i en kontext, ge en viss förklaring. Självklart! :).
VIPS??
Nu gäller inte svaret för min svärmor längre, nu är det tydligen lämnat öppet för tolkning.
Jag vet få i min omgivning som har så lätt för att svara JA eller NEJ som jag, kanske inte välja lunch!! Det är inte samma sak. Utan jag har en bestämd uppfattning om i princip allt. Jag står för det jag gör och känner och har inga problem att svara.
ÄNDÅ?!
Ändå lyckas det lämnas öppet för att undra om jag egentligen menade det jag sa.. eller hur tänker man? Tror min svärmor att jag ljög första gången? Ljuger gör jag nästa aldrig, är inte så bra på det så det är lika bra att låta bli. Sen hör det inte ihop med min livsfilosofi, stå för det du gör!!

Så eftersom min svärmor är en annan generation, vilket jag här kommer att generalisera, kan jag se en viss tendens bland samma åldersgrupp. Främst de kvinnliga 40talisterna. De är vana att bli tolkade eller att tolka. Rak kommunikation är inte deras grej och därför antar jag att ett tydligt svar kan helt plötsligt sluta gälla. Jag tror inte att hon tror att jag ljög, utan då jag var tvungen att även lämna en förklaring, för att det kändes bra för mig, så fanns det utrymme för att tolka i hennes värld. Det kanske var ett nja.

Hur fungerar då våran/min generation? Jag vet faktiskt inte, jag anser att det fortfarande finns kvar tendenser i samhället bland mina jämnåriga att ett Ja inte alltid är ett JA. Tvivel infinner sig rätt ofta, menar man ditten eller datten.

Jag försöker i alla fall sluta tolka, säger ngn NEJ till pengar efter skjuts, ja, då får de inga pengar, jag orkar inte truga, oja mig, tänka att de vill men vågar inte. Inte längre mitt problem. Vill ngn inte har mer mat, slipp då. Vill ngn gå dit, ja då går vi dit, slutat att försöka för att istället lita på svaret. Mitt liv har i alla fall blivit mkt enklare då jag inte försöker tolka allt som sägs hela tiden.

PS. Sen är jag tjej oxå, självklart är jag inte helt över det hela, jag har en tendes att höra det negativa i kommentarer som gäller mina egna attribut, men det jobbar jag på :-).