Hur mkt kan man kontrollera?

Jag säger ofta att jag är medveten om allt jag gör och säger. Jag vill nog hävda att det de fakto ofta är helt sant.
Om jag kommenterar ngns nya frisyr etc, gör jag ett medvetet val. Det kanske inte blev så lyckat, jag har inget behov av att såra människan, men kanske vet även den som just ordnat sin frisyr att den inte är den bästa. Hur tycker ni att man skall kommentera det?
På sedvanligt fegt svenskt sätt:
- Va fin du blev!
Då står vi båda i en situation som eg är för mig rätt pinsam för vi båda vet att det inte är sant.
Skall man låta bli att säga ngt så är det för mig oxå en lika pinsam situation för att vi båda vet att ngt har hänt, det är ju uppenbart att ngn har ny frisyr lixom.

Då passar det mig (och så får jag det ur mig) mkt bättre att bara kommentera, notifiera,
- jag ser att du fixat dig, ja, jag tycker nog att det var bättre förr, annan färg eller form passar dig bättre.
Egoistiskt för många, befriande för mig.

För några år sedan hade jag nog lagt till att jag även inte gillade det jag såg, har idag förstått att den informationen kan vara överflödig. Anna 2.0 är trots allt lite mer diplomatisk! Konstruktiv kritik!

Men trots allt medveten, när jag väljer att skvallra tex, är jag helt medveten om riskerna, vem jag säger vad till och har då redan kalkylerat med att ta riskerna för att informationen skall läcka ut till fler än nödvändigt.

Jag har inget att dölja, jag skäms inte för ngt jag gör och ser därför inte ngn större konflikt i att jag kan bli konfronterad.

Men ändå, igårkväll, fick jag egna tvivel. Klart jag förstår att jag inte är en robot, vilket alla som känner mig, nog skulle avskriva rätt snabbt. Lite för spontan och lever kanske ut lite fler känslor än andra verkar vara en återkommande kommentar om mig :-3. Klart jag förstår att jag inte kan ha koll 100% på allt jag gör och säger.

Så vad menar jag då eg, långrandig som jag kan bli :-].

Jo, att det medvetna valet är just det, medvetet. Jag kontrollerar inte allt, men den handling jag gör står jag för till 100% och då är det eg för mig oxå en kontrollerad handling även om den är spontan, fel, sårande eller helt enkelt galet underhållande.

Vad jag kan känna är att många vill säga och göra det jag gör men ändå säger tex,
- Va fin du blev.
Trots att det inte är sant, trots att de eg inte tycker det, enda anledningen är att den är konventionellt rätt.
För mig är det att ljuga både för sig själv och för den andra, men kanske främst göra avkall på sin egen integritet.

Jag tror och hoppas att jag inte är så konventionell, även om jag oxå följer mainstream många gånger.
Den här bloggen är väl bara ett bevis på det eller?

Jag antar att jag kommer att upprepa detta ngr gånger fler denna vår.
Jag mår så jvla bra!
Kanske främst för att jag känner att jag har hittat den balans som saknats mellan min spontana ärliga sida och den konventionella diplomatiska.

Under ngr år försökte jag nog anpassa mig alltför mkt då jag fått och hamnat i många situationer där konflikter uppstått pga min iver att vara tydlig, ärlig och markera detta. Anpassningen och diplomatin gjorde nog att jag ngnstans förlorade min passion och min livglädje.

Jag måste helt enkelt få ur mig!
Jag kan inte gå och bära på ngt, jag vill leva ut mina känslor och lustar annars äter tankarna upp mig. Jag vill inte bråka, mitt liv har sällan varit så konfliktfritt som det här året. Det är underbart!

Jag gillar att argumentera, diskutera, det antar jag att ngra fler skriver under på :). Men det är ju eg inte samma sak, utan mer en stimulans, en mätning av kapacitet och intellekt och kunskap. Jag älskar att spela djävulens advokat, diskussionen isig kan för mig många gånger vara mkt mer stimulerande och viktig än sakfrågan. Givetvis så länge det inte är ngt personligt som hänt utan när det rör sig om ideologier och livsåskådning.

Så till mina tvivel, kan jag behålla den här balansen? Kan jag då vara medveten och göra 100%:iga val? För likt en missbrukare så är jag rädd att den befriande känsla det är att vara ärlig och spontan skall gå överstyr och att jag inte kan välja mina fajter och börja ta fler strider än nödvändigt! Jag hoppas och tror inte det men ändå lixom, när lusten är stor och man går in passionerat för ngt kan det vara svårt att sätta gränser. Jag hoppas och tror, kanske är tvivlet ett bevis på att jag kommer att lyckas, att jag stannar upp, tänkter efter och än en gång är på väg att göra ett medvetet 100% val!