Hur svårt kan det va?

Min dotter är en naturbegåvning, hon iakktar och efter ett tag, kanske efter att ha smygtränat provar hon sig på det nya. Självklart går det riktigt bra.
Hon är bra på att sätta ihop orsak och sammanhang och dylika saker. Hon går minutiöst tillväga när hon spelar dataspel och undersöker hela sidan, innan hon går vidare och tittar på nya saker.

Min son är även han ganska begåvad, han förstår att man måste vända på sig om man skall komma in genom en dörr och om man har en lång pinne mellan händerna för annars så går det inte att komma in, pinnen tar i dörrkarmen. Han förstår en massa sådana saker.

MEN... Han är helt urusel på att följa instruktioner, när han skall cykla så följer hela kroppen, huvudet och styret med när han skall titta på en förbipasserande bil eller cykla efter mig. Det är något som bara klickar fel, jag vet inte vad det är.

När han skall spela dataspel är han som en unge på LSD, han spelar typ 15 sek på varje låt och sedan skall han vidare, fort med musen över alla saker, byta grej att göra och byta tillbaka igen.
Sen skriker han att han inte fattar.

Jag kan inte lära ut, jag blir så galet irriterad på dumma människor. Jag har lärt mig hantera detta arbetsmässigt, har förstått att det är bra för mig men i min egen familj... Jag tillåter inte att få osmarta barn, jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag fått osmarta barn. Nu tycker jag generellt att jag har mycket begåvande barn. Jag är säkert helt ensam om detta som förälder...

Men att lära ut till de små, när de är otåliga, det går bara inte. Jag längtar intensivt att Matte snart kommer hem och då sitter de små som små ljus och bara lyssnar. Amanda lär sig medans ingen vet vad som rör sig i Douglas huvud, han gör ändå på sitt sätt sen.

Välja med omsorg

Jag är extremt noga inför vissa val i livet. När vi skulle köpa bil gjorde jag listor med alla egenskaper som vi vill ha eller som vi inte visste vi ville ha förrän vi såg att det fanns på bilarna.
Därefter satt jag säkert 40 timmar på bytabil.com och tittade på olika alternativ, fyllde i min lista och gjorde jämförelse. Pris kontra mil kontra elstol kontra mobiltelefon kontra vinterdäck, några val var självklara som automat och dragkrok vilket gjorde urvalet något lättare typ runt 15 bilar tillslut.

Det gäller hotellrum när vi reser och det kan vara än det andra.

Nu skall vi köpa ny dammsugare. Jag har läst energimyndighetens tester från 2006, 2008 jag har googlat och börjat att göra listor. Men någonstans börjar min energi och mitt engagemang för sådana här saker vittra sönder. Jag vet inte riktigt vad som hänt, om jag fått andra prioriteringar efter tiden hos svärmor.

Jag skulle mycket hellre gå och vaxa benen, fila naglarna, ta en kaffe i soffan.

HALLÅ!!! Vi pratar om Anna Pettersson...

Jag fattar det inte, jag gör det bara inte, jag sitter här och småler lite för mig själv. Wow, jag har verkligen blivit Anna 2.0 det var inte bara en fas som några trodde för att livet var kaos.

Jag tänker således lägga ned dammsugarundersökningen, gå lite på känsla, jag har fått ett hum efter kollen på nätet och nu tänker jag skicka Matte att köpa. Utan att ha dividerat i några dagar, jämfört, kolla igen osv. Helt galet, men hemskt skönt.

Nu skall jag ta en kaffe i min espressomaskin och sätta mig i soffan och kolla in på discovery medan kidsen håller på med modellera. De är sjuka nämligen, streptokocker och öroninflammation. Så jag vabbar helt sonika.

Jorden och naturen

Jag snöar lätt in på någon form av dokumentär, för några år sedan var det om finska bönder, unga sådana långt upp i mörkaste, norraste finland. De bodde med svärmor och tog paus i mjölkandet mm för kvällen för att se Glamour.

Nu skulle jag tro att Glamour enskilt har flest tittare i finland utanför Amerika räknat då. Finnarna verkar gilla serien, helt klart, det är min erfarenhet.

Förra året var det en serie om finnar som utvandrat från finland och återvänt efter olika antal år.

Det kan vara vilken dokumentär eller vad man nu skall kalla det som helst. Förra året gick även en serie om hur jordens liv uppstod, galet intressant.

Idag var det om Jorden - En biografi.

Luften och atmosfären. Vår planets utvecklingshistoria - från början. En
spektakulär serie som berättar vår planets historia, hur den fungerar och vad
som gör den unik.

Det är helt galet vilka marginaler som gör att vi lever och idag fick jag lära mig att i permafrosten när den smälter bildas metangas och som i sin tur ökar på globala uppvärmningen och som i sin tur ökar på smältandet av permafrosten som i sin tur släpper ut metangas som i sin tur igen ökar på globala uppvärmningen. Likadant är det med isen som smälter vid våra poler, vattnet reflekterar mer, vilket gör att värmen stiger vilket gör att mer is smälter.

Jag undrar vilken värld vi kommer att lämna till våra barn och barnbarn. För att vara lite egoistisk hoppas jag att jag slipper uppleva alltför svåra naturkatastrofer. Ok, för tsunamin i Indonesien och däromkring, OK för Katrina i New Orleans men tex att vi inte har rent dricksvatten tex. Det vore inte kul, det finns många sådana fler katastrofer som jag tänker på. Det får en lätt att undra vad som kommer att hända, vad kan vi göra åt det och är det dags att bli miljöpartist? Måste vi inte alla bli miljövänner?

Jag såg på Oprah idag om freegans, vanliga människor som äter det andra slänger. Utifrån detta fick Oprah vanliga amerikanska familjer att testa leva utan allt det de är vana vid, maten, tv:n, datorn osv. Det var helt sjukt vad mat de slängde i familjerna. De hade bestämda shoppingdar och om paketen var öppnade slängde de bara helt sonika bort dem för att köpa nya samma dag. Jag vet inte vad det var i paketen men det resursslöseriet måste man inte vara Einstein för att fatta.

Igår såg vi om kvinnan, 29 år som vägde 400 kg och skulle genomgå en gastroskopioperation, dvs minska magsäcken, operationen gick bra, men kvinnan dog efter 2 veckor.

Dessa saker tillsammans gör mig helt mörkrädd, vi äter och slösar och förbrukar på ett obsent sätt.

Hur ser huset ut nu då?

Hall och trappa upp till övervåningen. Lilla dörren leder till förråd under trapp, dörr längst in till höger till badrummet och dörr längst fram till höger leder till jordkällaren.




















Övre hall där skjutdörrar till klädkammaren kommer så småningom =)).
Första bilden vy när man kommer upp från trapp, andra bilden visar övriga rum på övervåning, om man blickar till vänster från trappen sett. Både barnens rum samt datarum skymtar.



















Barnens lekrum, provisoriskt tills deras egna rum på den oinredda delen blir klara.



















Datarum tillika just nu lite klädförvaring i väntan på garderober som kommer snart =)). Även kallat villavillakullarummet, allt lutar...













Badrum, badkar kommer kanske så småningom, just nu funkar det riktigt bra utan.



















Vi sover i extrarummet på nedervåningen, extrarummet skall vara i gammaldags stil, ärvda guld och mahognysaker från farmor. I väntan på egna sovrum på övervåningen trängs barnen i samma säng brevid våran. Men gud så skönt att äntligen sova i sin egen säng.




















Första bilden visar vy från extrarum och blickar ut över det stora rummet på nedervåningen om 90 kvm där vi har allrum, tvrum, kök mm. Matsalsbord och soffavdelning framför, det är 11 meter mellan öppningen från röda rummet till där tv:n står. Barnen kan springa lite och Matte kan jaga mig med piskan =)).


































Köksbord, underbart att äntligen få sitta som en familj vid eget bord igen. En bit att flytta maten dock från köket, en vanesak antar jag, vi har rätt mycket arbetsbänk i köket att ställa saker på.
Vi har säkert över 25 kartonger som skall säljas med barnkläder och leksaker, gosedjur, porslin, finfat och gud vet allt möjligt.

Se om sitt hus

Jag har börjat att engagera mig i sånt som stör mig. När jag ibland blir irriterad tex som i morse då bussen först var 20 min sen och sedan bara körde förbi för den var full, ja då gick jag in på UL:s hemsida och gjorde en anmälan om reseförsäkring. Tidigare hade jag bara tänkte, asch det där orkar inte jag, jag får väl ta en tidigare buss nästa gång då om det verkar som att denna tid är en dåligt tid.

Anna 2.0 bryr sig, ser om de små kronorna och ger nästan heller ingen dricks till taxichafförer och till barpersonal. Får jag bra och snabb service, javisst men inte sådär slentrianmässigt längre. Jag skäms inte om jag provsmakar lite i matbutikerna, jag tar många extra till barnen om de är med, kanon för blodsockret, tar till mig själv oxå och till Matte. Bjuder de så är det är det väl upp till dom.

Jag känner att jag låter som värsta argbiggan... haha. Men det handlar inte om det, jag är inte arg, jag är inte irriterad jag är bara egoistisk, kan man få pengar för att bussen är försenad är jag ju dum om jag inte försöker.

Idag gick jag tillbka med ett par skor jag köpte i maj för de hade gått sönder. Normal hade jag skitit i det och slängt skorna, kanske om någon vecka först skulle jag ställa undan dem ett tag i sorgearbete. Jag hade inget kvitto och skulle bara få hälften av priset på skorna. Jag gick resolut till banken fick utdrag på att de kostat 600 kr i maj, och fick tillgodokvitto på detta belopp. Att jag därefter råkade köpa ytterligare skor utöver de 600 kr är ju bara för att jag är skofetischist.
Men att jag orkade, det är helt nytt för mig.

Idag har jag alltså bråkat med skoaffären och bussen, eller i allafall sett om mitt hus. Jag har inte bråkat med någon, som sagt jag är inte arg bara lite mer ekonomisk nuförtiden.

Sticka ut hakan

Jag har en tendens att vilja verka mer kunnig än jag är, mer insatt än jag är och mer erfaren än jag är.

Jag har ofta ett hum om saker, jag har provat litegrann eller läst litegrann. Helt plötsligt uttalar jag mig som värsta experten. Jag vet, jag är full av hybris men ändå det är ju så killarna gör ju.

Hittills har jag klarat mig rätt skapligt. Det är ingen som helt kunnat syna mig men det kanske kommer en dag.

Mycket är det i all välmening, om jag ser att något går att göra bättre varför inte fundera på hur det skulle kunna vara och därmed låta som värsta skalman, bara plockar fram lösning efter lösning.

När jag väl börjat spela korten är det bara att fortsätta och arbeta så att det blir på det viset som jag tänkte från början. Nu är det ju bara att komma så galant ur detta som möjligt, på vägen snappar jag upp ytterligare information eller så googlar jag en halv dag för att få lite mer kött på benen. Ordbajseri, slänga sig med lite facktermer brukar alltid vara bra.

Nu är det viktigast att fokusera på lösningar än på problemen för det är ju framåt jag ska, tittar jag bakåt löser det ju inget, det är numera ovesäntligt varifrån jag kom. Jag kan ju inte göra något åt det utan det är historia nu, kanske lär jag till en annan gång men jag är tveksam.

Frågan är dock hur många fler som jag går omkring och slänger ur sig en massa påstående, får folk att agera, kan få folk att ändra eller påbörja en färdriktning och egentligen inte ha speciellt mycket på fötterna för argumenten.

Hur många arbetsuppgifter, beslut tas inte på detta sätt. Nu handlar det ju bara om att oavsett anledning så sker en förändring, kanske till det bättre, kanske en bra lösning, oklart om det är den bästa lösningen eller den bästa vägen.

Låg profil

Jag var på kickoff i helgen med 800 kollegor från mitt nya företag. Jag har jobbat en vecka och jag tänker att jag har mycket att lära.

Vi skall åka abonnerad båt till Gotland, vi är indelade i 72 grupper a ca 10 personer i varje. Jag hamnar i en grupp där engagemanget var si sådär. En överförfriskad kille i 40 årsåldern. En annan kille som suckade och stönade vid informationen att jag förväntade mig att vi skulle typ hejja, presentera oss.
-Måste man säga hej till alla oxå?
- Självklart, vi tillhör ju samma lag.

Sedan kommer en äldre charmig herre som är lagledare, han vill inte vara lagledare.
På båten får vi uppgift att göra en sköld, vi skall hitta minsta gemensamma nämnare, ett motto och ett ledord.

Charmiga äldre herren kommer tillbaka och säger att han hört att jag är full av energi.
-Jo tjena, säger jag.
Jag har jobbat 5 dagar så det tror jag inte alls det.
-Jo, säger charmige äldre herren.

Ingen bryr sig, det är tävling eller i alla fall ett uppdrag.
Vad gör jag?
Jepp, energiknippet som jag numera tilltalas med tar på sig rollen.
Jag är lättköpt jag vet, han säger ju så bara för att få igång mig tänker jag.

Men faktum var att på lördagen hade vi teamarbete i flera timmar, det var galet kul. Vi skulle samla kulor, stenkulor och utföra en massa uppdrag och svara på frågor för att få så många som vi kunde. Sedan skulle vi satsa på en ryttare och en häst i ett tornerspel. Då var alla engagerade och den charmige äldre herren sa inte så bara för att få igång mig utan för att han faktiskt tyckte att jag verkade vara driven.

Det tackar jag för, fast jag skulle ju hålla låg profil. Det var ialla fall en sanslöst trevlig dag.

Jag har lärt mig massor under helgen, träffat klasskompisar från Ume, jag har pratat med kreti och pleti och jag har dansat.

Ni som sett en alkoholpåverkad Anna dansa, ja ni vet.
Anna tycker hon är rätt bra på att dansa, onykter. Anna tycker att hon är riktigt sexig, onykter, på dansgolvet.

Anna har inte som tänkt var, hållit låg profil, knytit kontakter och pratat jobb.
Jag har gjort det litegrann men mest kommer samma gamla Anna fram, hon kramas, tar på en massa människor, ironiserar, pikar, skojar, skämtar, driver med folk.

Alla uppskattar inte detta, Anna 2.0 politiskt korrekt är som bortblåst.

Sitter på båten hem, trött, inte fullt så bakis, skäms, får en tanke, kommer på ett dansmove, skäms igen. Kommer på en kommentar, skäms igen. Ryser, drar in magen och ångest. Denna ljuva ångest.