Det finns en kista av skäl att ösa ur varför det blivit så och det är inte intressant egentligen då det mest handlat om mig och min inställning och ork och lust till skrivandet.
Det som är jobbigast i de stunderna är att min vilja för att skriva är stor, ämnen finns det gott om men på något sätt när jag sitter framför datorn är jag bara tom. Det måste vara fasansfullt om man som författare eller journalist har samma problem. De livnär sig på detta och att få skrivkramp kan inte vara lätt att tackla. För mig har det tagit några månader, vilken skribent har råd med det?
Känslan av tomhet är inte heller den kul att handskas med. Jag har känt mig tom inför en massa saker medan jag då har fått lust för en massa andra. Den där balansen som vi letar efter, var är den?
Den jag letar efter är en lagom lust att träna, bygga och renovera i huset, umgås på min "egentid", umgås familjevis, umgås på tu man hand med sin partner och lägga lagom energi på jobbet.
Men, det verkar ju bestämt omöjligt, helst för mig som har en fallenhet att engagera mig galet mycket i varje enskild liten bit för att låta det uppsluka mig och sedan falla pladask ned.
Kanske är receptet där jag börjar vara nu... Inte så brydd i nått??!! Men ganska engagerad i det mesta? Men känner jag mig själv rätt så är det mer en form av melankoli för mig. Något som för andra är en underbar tillvaro och en balans känns för mig ganska blek och intetsägande även om det enligt kbt-terapi och vänners synpunkter verkar vara något bra. Jag provar på det mesta som vanligt.
För vem vaknar en morgon och tänker att idag vill jag ha en skitdag, vara misslyckad, olycklig, negativ och trist? Strävan efter välmående är väl allena rådande för de allra flesta, bara att vi har olika vägar och ofta ganska svårt att hitta dit.
Idag tex har jag surfat i säkert 4 timmar, sådär planlöst, letande efter något, men nöjdkänslan infinner sig inte, för jag vet inte vad jag letar efter. Jag kommer aldrig att hitta det, för det är mer en inre stress om gör sig påmind och som förstärks ytterligare genom att slösurfa... Det är ju sjukt dumt, och fast jag vet att det är en negativ kombination så fortsätter jag mitt planlösa surfande för jag vet och orkar inte göra något annat just då.
Men så tog jag mig i kragen idag, ni vet, när man är sådär rastlös, uttråkad och slö. Jag gick ut och sågade lite av veden som skall klyvas, och jag sågade förhand med sågblad! Svetten lackade men det kom ett höstregn som tyvärr gick över fort men höll i sig tillräckligt länge för att jag skulle gå in.
Men den där omedelbara rastlösheten bara försvann. Vad motion är nyckel till sååå mycket, men jag skjuter ständigt upp möjligheten att göra mig av med den meningslösa överskottsenergin. Nu har regnet sköljt förbi och jag sitter och grämer mig lite för att jag inte gick ut tidigare, nu är det ju söndag och en helgdag till skulle sitta som ett smäck för att fixa i trädgården...
Är tom lika med att man är deprimerad? Jag är inte helt övertygad om det, utan det kan vara ett nödvändigt tillstånd för att komma ikapp och inte bli deprimerad, att vi liksom tar en paus från allt omkring oss. Vi är kanske inte så roliga, i alla fall jag, i de perioderna men för mig som lever med så mycket känslor 24/7 kan det vara skönt att vila lite.
För mig är just engagemanget i alltomkring mig det som tar och tagit mycket energi genom åren och att hitta en balans för detta skulle vara önskvärt. Jag vill ju vara engagerad utan att det tar över mig, tänker att det mål jag siktar mot är att bara få vara, vad nu det är för tillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar