Vänner och argbiggor

Jaha, får jag på nöten nu? Har jag några vänner kvar efter detta...
Jag reflekterade här nyligen om att jag är liberal i min uppfattning, förlåtande till min natur, jag blir inte galen om någon tränger sig förbi mig i dörren/hissen. Jag blir inte sur om expediten inte ser mig på en gång och ger mig galet bra service osv osv.

Jag hänger upp mig på så mycket annat helt säkert, men inte den typ av praktikalitet som händer dagligen då skulle jag bli tokig. Men jag har haft och umgåtts med en hel del som faktiskt haft den typ av attityd. Det här med att andra borde förstå, det har jag aldrig förstått mig på.
Givetvis skulle jag också önska att man kunde få allt serverat men det som inte serveras måste jag ju ta fram själv. Så är min filosofi.

Jag är förlåtande av naturen och tur är väl det. Men hur kan då jag som inom parentes "tar lätt" på sådana yttre faktorer har omgett mig själv och umgåtts med så många med ett helt annat synsätt som egentligen bara stulit en massa energi. Jag som försökt dämpa hela tiden, äsch, inte var det så farligt, inte gjorde det så mycket att busschauffören var otrevlig. Äsch, vi behöver inte bry oss om att vakten var otrevlig och att vi var tvungen att få tillbaka bara tior, för de hade inte några sedlar. Äsch inte gör det väl något om vi inte fick pengar för att vi skjussade dem hit eller dig, vi bad ju inte heller om några. Äsch, äsch, gud vet hur många gånger jag försökt styra bort tankar från kompisar på liknande sätt. Äsch, inte gjorde väl det något om de gick in med skorna, vi torkar sen osv osv osv. Människor som ständigt går omkring och retar upp sig på saker som händer, småsaker egentligen.

I min reflektion över detta, hur det kom sig att dessa opposites attract så att säga så fick jag förslaget, att det kanske bara var jag som stod ut med dem... Hahaha, förvisso, men ingen människa är så enkelspårig och vi är väl med varandra för att vi får någon form av utbyte. Så även om det ovanstående har varit en anledning till slitningar eller dylikt så har det ju funnits många många bra och givande stunder och roliga.

Men så fick jag även höra att jag tror gott om människor, och då blir jag varm och glad.
Jag tror att det finns något att försvara hos var och en, ingen är så dålig att de inte har något gott med sig. Det är min filosofi, det finns ofta en anledning till att vi gör som vi gör. Det är dålig barndom, negligerad, på något sätt finns det ett skäl och oftast så vill ju ingen vara elak eller ond. Ibland är vi det men det är ändå ytterst få i mina ögon som gör det på ren jävulskap. Man gör ont för att man själv mår dåligt och låter det gå ut över andra eller för man har svårt att hantera känslor och nära kontakter.

Jag själv har väldigt svårt för att bli besviken och försöker oftast att inte bygga upp för stora förhoppningar då jag som sagt knappt kan hantera besvikelser. Detta givet för att jag har blivit väldigt sviken i unga år och har det som tydliga ärr som tyvärr ännu inte helt har läkt trots försökt i många år.

Så jag är faktiskt glad och stolt över att jag försöker se båda sidor, jag vet att jag ibland har kommit i konflikt för att jag försvarat människor och händelser. Men jag har ändå ett lätt sinne för detta, även om jag har många andra tankar i huvudet som flyger och far. Som jag skrev tidigare, jag skulle ha blivit inlåst och tokig om jag hade haft ett annorlunda synsätt än att försöka se det positiva i saker och människor. Med det sagt givetvis har jag mina downperioder då livet är nattsvart, inte tu tal om annat. Men någonstans ligger vår sinnesstämning i medel, någonstans befinner vi oss seretoninmässigt i snitt och jag vill ändå säga att jag ligger på överkanten, även här rätta mig om jag har fel och lever i villfarelse.

Det är ganska lätt att se vilka som har olika typer av sinnestämmningar och det är bara se hur kroppshållning och minspel ser ut när de går gatan fram eller hämtar sin kaffekopp på jobbet. Glada lätta steg, hukad rygg med nedsänkt huvud? Mungiper som pekar åt vilket håll?

I vissa samhällen som man passerar skulle jag vilja skicka ut antidepressiva i dricksvattnet för själva tempot är så tung, så tung och livet är så jobbigt och oj vad fel allt kan bli.

Kan man inte göra annat så kan man i alla fall göra nått.
Tänk positivt så blir du positiv!