Det innebär att de bor/lever ensamma, har inte barn men antar att de flesta vänner/bekanta runtomkring dessa människor lever aningen med sina barns far/mor alternativt har bytt ut den till en ny bonusfar/mor.
Det innebär att jag har kompisar som är lika gamla men inte har barn och så finns det kompisar som har redan hunnit med äktenskap, barn och separation och ny partner, ibland även nya barn alternativt nya partnerns barn.
Det känns konstigt när man skriver ut det såhär. Till vardags och så är det väl inget jag reflekterar över men så började väl en tanke gro någonstans i mitt huvud och vips så står det här...
Så nu kommer alla tankarna på en och samma gång!
Varför är dessa singlar i våran ålder, de är snygga, smarta, helt socialt kapabla, inga kufar utan helt normala människor. Varför har det blivit såhär för dem? Bryr de sig? Bör jag bry mig? Finns det någon särskild tid och plats då deras vägval blev såhär? Valde de bort någon som man egentligen inte skulle välja bort? Dumt nu, svårt att ångra sig eller har det helt enkelt inte funkat?
Ibland kommer en sådan där tanke på om de inte gillar det motsatta könet, men jag vet ju att så är inte fallet och jag vet också i mångt och mycket varför det är som det är.
Själv kan jag ju bli lite avundsjuk som i fredags då jag var ute, vad kan vi ha varit allt mellan 27, 28, 31, 38, och 45+ typ utöver mig själv! Något sådant. Nästan ingen hade barn och fanns det barn så var man separerad, man var fri att göra vad man ville, inget samvete dagen efter att man skulle upp och höra Dora eller någon annan på tv, medan man slumrar i soffan.
Jag är helt övertygad att jag inte skulle vara avundsjuk i längden utan det är väl samma här som med kompisar, om man bara kunde stoppa saker i garderoben som man vill ha ibland och plocka ut dem och stoppa tillbaka det när man vill göra annat.
Men fenomenet får mig ändå att undra? Vad säger statistiken? Ökar den med singlar utan barn i min ålder eller såg det samma lika ut på mina föräldrars tid? Som barn själv så stötte jag mest på andra föräldrar när jag stötte på vuxna, alltså inte stöta på=ragga... Utan mötte!
Det är ju lite svårt att träffa på ensamstående utan barn om man är barn själv tänker jag, jag leker ju med andra barn och vanligtvis brukar barn ha föräldrar, annars vet jag inte hur det går ihop. Ja, förvisso de kan ju vara utan föräldrar för något har hänt... but dont let us go there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar