Telefonröst och cyberkontakt

Jag har ju genom året haft en del säljare och annat, många anonyma telefonkontakter. Ibland tycker man om rösten man synkar så att säga, orden flyter och allt känns bra.

Ibland blir det bara syftningsfel och missförstånd, allt beroende på vad för typ av kommunikativ människa man är. En del pratar om att vi använder helt olika språk och därför blir det tokigt.

En del känner att det tar lång tid, en del har hört att det tar lång tid och en del använder mer neutralt, har förstått att det tar lång tid. Beroende på vem vi är och vilken typ av språkbruk vi nyttjar så blir kommunikationen därefter. Vi har därför lättare eller svårare att förstå varandra.

Själv flirtar jag mycket i telefon, när jag skulle beställa container första gången av Bring och son, vilka jag starkt rekommenderar... Så var killen/mannen i telefonen hur käck som helst, grymt chauvinist och kallade mig för stumpan, lilla gumman, hjärtat ja allt ni kan tänka er. Men guuud va kul det va att prata med dem där, de flesta jag haft kontakt med hos dem har varit samma lika. Nu har även servicen varit suverän, ringt kl 15 en fredag em och de har ändå hunnit ut till Ramsta och tömt och bytt container.

Men när jag har ett sånt samtal blir jag alldeles glad, jag vill gå på afterwork med de där killarna/gubbarna. För säkert är någon av dem till åren komna, men det hindrar tydligen inte från att de har grym telefonröst.

Det är det som är så lustigt att ålder avspeglas sig inte alltid i telefon eller på nätet i mail eller chattar. Jag pratade med en kund och tyckte att han lät så jvla snygg så jag var tvungen att kolla med en kollega, om han motsvarade förväntningarna.

Men se det gjorde han inte, jag skulle bli besviken fick jag höra... Nu skall jag träffa kunden om någon vecka så jag får väl bedömma själv, men jag litar dock på min kollegas omdöme.

Så vad döljer sig bakom ridån? Kan vi leva upp till förväntningar eller dylikt. Alla som träffar någon på nätet via olika matchningssajter och snackar i timtal på nätet, när tar man över och börjar prata i telefon? Är det så att säga näst steg? När man sedan träffas, vad stämmer egentligen? Vi har ju de flesta till mans våra alteregon på nätet, som namn på våra hotmailadresser eller våra avatarer?

Våra alteregon är ju inte oss själva, egentligen kanske någon är hiskeligt blyg i verkliga livet. Det kan vara en urtrevlig människa som man träffat, bra och härliga värderingar och synpunkter. Men i sociala sammanhang kommer inget fram för personen bara står tyst i ett hörn. Hur funkar det liksom? Om den jag har "träffat" på nätet och visat sig vara en kanonperson med mig och succcesivt vågat vara öppen mot mig men egentligen är det inget av det som stämmer överlag med personens sätt att agera i verkliga livet? Blir jag inte besviken på verkligheten då? Människan lever inte upp till förväntningarna.

Spännande är det i alla fall!