Julbord

Vi får stor hjälp av våra mammor med att va med barnen.
I år lär det inte bli något regelrätt julbord via jobbet utan vi skall göra annat jippo på ICA's provkök och sedan fest i Sthlm i Januari i nya lokaler.

Jag... som tidigare fått gå flera gånger på Gondolen, nu senast på Ulriksdals värdshus.

Så jag funderar om vi skall bjuda tanterna på julbord.

MEN, det är inte billigt och är det värt det hela? Det går snabbt över och beroende på tillstånd den dagen kanske man inte alltid maxar tillfället. Ibland är man inte sugen och så har man bestämt dagen sedan länge för att få plats och så äter man typ en liten tallrik.
Då känns det liksom onödigt att ha betala tusentals kronor för härligheten.

Själv äter jag oftast bara saker från fiskbordet och lite från kallskuret. Det varma, köttbullar, prinskorv osv tar jag väldigt lite av. Jag misstänker att jag går på de dyrare grejjerna så så långt är väl allt väl om man skall maximera tillfället.

Jag kan ju inget om ställena och dess stil, klass i förhållande till pris här i Uppsala. Däremot verkar det finnas en massa mysiga ställen som kanske inte finns i Ume. Det finns mer herrgårdar häromkring om bedriver konferens eller annat som gör att de har julbord.

När jag var liten åt vi alltid julbord på brukshotellet i Skelleftehamn, mina minnen av detta är att det andades en otrolig charm. Det fanns cigarrrum med öppen brasa, pingisbord och annat i källaren som vi barn kunde springa runt bland. Jag hade strumpbyxor och någon klänning för det året.

Minnen som jag gärna för över till mina barn, problemet är bara att det känns så dyrt. Det är svårt att veta om kostaden stod i samma paritet till inkomst som det var förr eller så bjöd Rönnskärsverken familjerna, vad vet jag, får fråga Pappa vid tillfälle.

Men det finns för mig en enorm känsla, mystik och charm med julbord i rustik miljö. Den julstämning som det bidrar med livar upp i det regn och slask som jultiderna representeras av numera. Jag har svårt att få en riktigt julkänsla nuförtiden. Kanske för att man blivit äldre och mer desillusionerad eller bara för att kommersen känns obscen nuförtiden.

Vad det än är så har i alla fall julen varit något att längta till för mig utifrån mysfaktorn. Som skilsmässobarn finns det också ganska många negativa minnen och aspekter kring julen men det har mer med själva familjesammansättningen att göra och inget med en vit jul mot röda lyktor och värm i atmosfären från ljusen och granen i hemmen att göra.

Brödrostar och andra hushållsapparater

Vi funderar på att slå på stort och köpa en Kitchenaid Artisan hushållsassistent.
Vi har en orange Husqvarna från 80-talet samt en matberedare men ingen är snygg nog att stå framme vilket gör att man inte använder de så ofta som man skulle kunna göra samt att det är ju en snygg designpryl i vårt nya kök.

Vi skall definitivt köpa en ny brödrost då den är sunkig och ful.

Wow vilka brödrostar det finns att köpa idag, det är ju värsta rymdobjekten, mycket knappar och annat som kan gå sönder men som säkert får Matte att gåigång.

Jag kan alltså tänka mig lägga ut uppemot 8000 kr för hushållsassisten och mixer men ryser om brödrosten kostar över 300 kr och de under 300 kr ser förtaffliga ut.

Jag hatar verkligen sånt här, det skall vara billigt, snyggt och hållbart.

För mycket knappar och sådant blir bara för mycket blingbling och inget som tilltalar mig.

Men idag verkar allt vara upplagt för att det skall lysa och blinka oavsett, även alltså för en brödrost. Eller vad sägs om den här? Lite porrig om jag får tycka till.

Märkesbög, modenissa

Ja, jag erkänner, jag är en märkesbög för er som inte visste det.

Ju dyrare ju bättre är det inte alltid så? Finns det en fin logotyp eller märke på så måste ju det tala för hållbarhet och funktionalitet eller? Är det sen dyrt så är det väl givet för succe?


Jag vet inte varför det har blivit så men om vi börjar med köksredskap och andra funktioner i hemmet så kommer det nog från min farmor till min far till mig och min bror.

Min farmor hade underläder dvs bodys, korsetter osv som säkert är från 50 talet som är helt fantastiska till dags datum. När jag var runt 20 årsålder så fick jag en massa sådana av farmor och elastisiteten osv fanns 100% kvar. Det var säkert inte några billiga grejjer på den tiden.


Av min far har jag alltid fått mycket och bra hushållsgrejer, det har varit dyra märken som philips, hackman, osv. Inget man köper på Jysk och Rusta. Två butiker jag fö skyr som pesten och mer kommer om detta senare.


Det gäller handdukar eller annat som måste andas Pelle vävare, Himla eller åtminstone som sista alternativ Hemtex. Köp en IKEA handduk eller lakan, tvätta en gång och ja, ni ser vad som händer, trådar som hänger ut och snett och skevt.


Så det är tyvärr mycket bättre att köpa riktiga rejäla verktyg från början istället för att köpa på Galne Gunnar och måsta köpa nya varje/vartannat år. En makita, en hilti eller dylikt är lätt att rekommendera.


Nu har alla inte råd, jag vet det, men i förlängningen blir det dyrare för den som köper på lågprisbutiker, lågprismärken, det måste finnas bevisat i någon utredning eller nått, annars får jag väl forska i ämnet.


Så fungerar jag och det fungerar bra för mig.


Jag har även alltid varit en märkesbög när det gäller kläder och när jag var yngre ville jag nog gärna ha senast modet, och skämdes bort av min föräldrar så att jag fick detta. Det var takanooverall i 8:an, salomonryggsäck, rätt slalomskider, levisjeans osv.


Jag har aldrig haft ett par jeans med resår eller snö eller stentvättade jeans ngt många eritreaner hade i ume under min tonårstid.


Sedan i gymnasiet ngn gång följde jag väl fortfarande modet slaviskt, MC Hammerbyxor i rött och svart och breda resårskärp och polotröjor o grönt och annat. Det var bara det att detta kom från Kappahl som på den tiden hade mkt högre status än HM, HM var bara skit, allt gick sönder, typ som IKEA det blev skevt och vint, trådigt osv.


Sen vet jag inte, modet blev väl mer allmängiltigt under 90 talet när alla började få se ut som de ville, flera trender pågick samtidigt och jag såg väl ut som folk gjorde mest.


MEN sen hände det ngt, jag träffade Matte och pga viss livshändelser så blev starten på vårt liv tillsammans kaotiskt och med detta kom att vi åt väldigt dåligt och mkt chips, MAX osv.

Jag blev FET! Då var det inte så roligt längre, verkligen inte, man går in i något så destruktivt att det finns inte. Jag är lix tjock, provar kläder, passar inte, jag unnar mig ytterligare ngt onyttigt för att trösta mig osv.


Det bästa som hänt mig är mina graviditeter båda har gjort att jag förlorat typ 10 kg/barn. Nu behöver jag bara ett tredje för att nå min trivselvikt!! och därifrån är det ju lätt att pendla ned till sin matchvikt ibland för finare tillfällen, bröllop, sommarsäsong osv.


Med detta kom i alla fall ett större intresse för vad jag har på mig och jag måste säga att det är hur kul som helst att shoppa idag. Det är rätt mkt bättre att shoppa som tröst än att äta som tröst. Jag har även kommit till den insikten att jag har rätt bra smak, jag får mkt beröm för mina outfits och då är vi tillbaka till tidigare inlägg med klapp på axeln, nej inte därför jag vill ha beröm, jag måste inte ha beröm, men det är ju jätteroligt att folk ser och uppskattar vad man har på sig.


Jag har själv inte den enorma registreringsintresset för vad andra har på sig, om ngn har 5 tröjor att växla mellan är det inte ngt som jag lägger så mkt vikt vid eller på minnet. Men det beror troligtvis på mitt egenintresse i den personen.

Jag märker att det finns de som har stenkoll på andras garderober, det kan vara lite olika anledningar, lite för att man gillar det man ser och därför registrera lite extra, man kan vara avundsjuk och därför registrerar lite extra, eller allmänt intresserad av kläder/mode.

Hur som efter att ha gått i större delen av 2000 talets början i t-shirt med en hiskelit stor skjorta som hängde över ett par alltför tajta elastiska byxor så är det himla kul att börja blanda färg och form.

Jag köpte nyss en keps, skitcool, bara kände att det var jag, den känns ibland lite för mkt, det beror på i vilket sällskap eller vilket uppdrag jag har men oavsett det så känns den jag. Så ibland pendlar jag mellan att jag mår bra och det ser bra ut och det känns bra med att jag kan känna mig lite för uppklädd eller lite för mkt. Jag har ännu inte bestämt mig hur jag skall tackla detta. Det är den ständiga känslan och viljan att vilja vara till lags och inte "störa" någon annan som ligger till grund. Jag vill inte sticka ut samtidigt som jag vill inte annat.

Oavsett så känner jag att jag gör detta för min egen skull, jag tycker det är kul med kläder, jag tycker det är kul att prova och passa och försöka kunna kombinera mina plagg.
Det är något jag aldrig, aldrig trodde om mig själv.

Jag har sökt sedan jag slutade med travet efter ngt nytt att intressera mig för och jag märker att jag tittar alltmer på reklambilderna på kläder i magazine och annat, verkligen inte Anna, men tydligen Anna 2.0.

Våga kommentera!

Jag har köpt nya skor, egentligen flera par skor. Jag måste börja med att jag först ljög, eller undanhöll den egentliga summan pengar skorna kostade för Matte. Jag sa några hundra vilket iochförsig är rätt men det var över 900. Men jag är som sagt riktigt dålig på att ljuga så jag ändrade snabbt från några hundra till typ 1000kr. Jag reklamerade ett par skor och fick tillgodokvitto och så var det rea.

Ja, vad tänker ni då att man skall göra i en skobutik med REA? Shoppa för en skofetischist helt enkelt.

Så idag har jag riktigt höga klackar på ett par svarta läderstövlar... Jag är säkert 1.80 meter över havet och jag är ju inte liten och nätt så jag antar att jag syns många har tittat bara på resan hit. Alla inte helt odelat positivt, men jag bryr mig inte.

Så in i vestibulen på jobbet säger en tjej att prislappen sitter kvar under ena skon... Hmf, röd, jobbigt, pinsamt, så dumt.

När man läs JAG vill vara lite snygg och cool och elegant och så har jag gått omkring med prislapparna kvar...

Hon också lite röd, känner sig dum, skulle hon ha sagt något ventilerar hon högt.

MEN Givetvis!!

Varför skall man inte säga att någon luktar svett, skjortan hänger konstigt, gylfen är öppen osv.

Det är ju för att man vill hjälpa, att den andre är omedveten och går omkring som värsta stekaren eller vad det nu är.

Tänk så många som sett prislappen den korta biten från bussen till jobbet, det tar egentligen bara några minuter, men säg om jag gått ut på lunchen och ingen som säger något. Vilken tur att jag träffade på en som vågade redan på morgonen.

Vi är så fega, så dumt, så löjligt, vem skulle bli sur liksom? Pinsamt blir det, givetvis, men det får man väl leva med och köpa i det läget?

Se om sitt hus

Jag har börjat att engagera mig i sånt som stör mig. När jag ibland blir irriterad tex som i morse då bussen först var 20 min sen och sedan bara körde förbi för den var full, ja då gick jag in på UL:s hemsida och gjorde en anmälan om reseförsäkring. Tidigare hade jag bara tänkte, asch det där orkar inte jag, jag får väl ta en tidigare buss nästa gång då om det verkar som att denna tid är en dåligt tid.

Anna 2.0 bryr sig, ser om de små kronorna och ger nästan heller ingen dricks till taxichafförer och till barpersonal. Får jag bra och snabb service, javisst men inte sådär slentrianmässigt längre. Jag skäms inte om jag provsmakar lite i matbutikerna, jag tar många extra till barnen om de är med, kanon för blodsockret, tar till mig själv oxå och till Matte. Bjuder de så är det är det väl upp till dom.

Jag känner att jag låter som värsta argbiggan... haha. Men det handlar inte om det, jag är inte arg, jag är inte irriterad jag är bara egoistisk, kan man få pengar för att bussen är försenad är jag ju dum om jag inte försöker.

Idag gick jag tillbka med ett par skor jag köpte i maj för de hade gått sönder. Normal hade jag skitit i det och slängt skorna, kanske om någon vecka först skulle jag ställa undan dem ett tag i sorgearbete. Jag hade inget kvitto och skulle bara få hälften av priset på skorna. Jag gick resolut till banken fick utdrag på att de kostat 600 kr i maj, och fick tillgodokvitto på detta belopp. Att jag därefter råkade köpa ytterligare skor utöver de 600 kr är ju bara för att jag är skofetischist.
Men att jag orkade, det är helt nytt för mig.

Idag har jag alltså bråkat med skoaffären och bussen, eller i allafall sett om mitt hus. Jag har inte bråkat med någon, som sagt jag är inte arg bara lite mer ekonomisk nuförtiden.

Gott och blandat

Är på systembolaget för att köpa lite färddricka till helgens gotlandsresa med nya jobbet. 800 pers skall till gotland i helgen. Vi får inte dricka på bussen och inte använda minibaren.

Vad skall man köpa på bolaget då? Är så uppe i varv att jag inte riktigt hinner känna och tänka på vad jag är sugen på.

Då slår det mig att jag i somras upptäckte att man kan köpa små vinflaskor, då kan man blanda lite som man vill, lite gott och blandat helt enkelt.

Ostron

Hur underbart gott och märkligt är inte skaldjur?

Jag åt ostron som en besatt när jag bodde i Alanya, Turkiet en sommarsäsong. Jag provade aldrig ostron igen i Sverige av diverse anledningar.
Sedan bestämde sig jag och Matte att jomenvisst, visst skulle vi försöka oss på dessa konstiga gourmegrunkor.

Vi hade nog gjord lite för dålig resarch innan, för de smakade bara saltvatten och fyfan.

Sen har vi provat på det några gånger på rätt sätt och det är ju bara galet gott. Idag känner jag att det kanske är en ostrondag, bara sådär.

Kräftor var förr min stora stora passion, jag åt kräftor säkert 6 gånger hösten 2003, jag har kunnat äta kräftor året om. Men så förra året kände jag att, nää det smakar bara dy och ger en metallisk eftersmak. Det blev inge kul längre så nu är jag ju jätteglad att jag funnit en ny skaldjursvän, men tyvärr som vanligt måste den var i det mer exclusiva delen...

Flirt med kassörskorna

I samtal med syskonbarn om trohet och otrohet kom vi in på temat flirtande. Isak 13, en otroligt klarsynt och rolig kille säger följande. Detta efter han fått veta att matte flirtar med kassörskor. Ni som läser min blogg har ju redan kunskap om detta.

-Man kan ju inte flirta med kassörskan, det är ju inte så smart, då kan man ju inte köpa en massa svullomat, dvs chips, godis och annat onyttigt.

Haha, ja, förvisso, alltså tjejer om ni vill att era killar skall stay in shape, låt de flirta med kassörskorna så kommer inte ngt extra onyttigt med hem i påsen!

Sugen på ngt gott?

Om jag var rik, sådär snuskigt rik som stora stjärnor eller buisnessmen, då skulle jag alltid ha ett litet smörgåsbord till lunch och middag.
Jag är ofta sugen på ngt gott men jag hittar det aldrig. Jag öppnar kylskåpsdörren, glansar över hyllorna utan att hitta ngt gott. Det kan finnas goda saker som fetaost, andra ostar, makrill i tomatsås, en ölkorv men jag är inte sugen på det.

Jag öppnar skafferiet , glansar över hyllorna. Vi har inte så ofta kakor hemma utom i frysen, för jag bakar ju själv… Jag köper inte ofta köpta kakor från delicato jag inte, faktiskt har jag aldrig själv köpt kakor från delikato men ngn gång har vi ballerinakakor och kakor med choklad i för de gillar Matte.

Nu när jag gett en känga till alla som inte bakar själva,… så fortsätter jag =).

Jag kanske ser ett kex, kanske tar en havrefraskudde eller två, kniper ett russin. Men det är ju inte det heller som jag är sugen på. Finns det godis så äter jag självklart det, men det är inte heller det jag är sugen på så det får mig bara att må illa och suget kvarstår.

Förr var det alltid chips och dip, kunde gå till macken eller nattöppna kiosken kl 23:47 för det var det jag ville ha. Det var givet lixom.

Sedan jag vant mig av med detta så har jag svårt att hitta just det, det som jag är sugen på.
Ibland är jag bara sugen på ngn enstaka bit och då hamnar jag i läget då det är onödigt att öppna typ en hel olivburk.

Jag skulle vilja ha ngr oliver, kanske lite lax gravad i härlig gräddsås. På åland kan man köpa sik och abborre i härliga röror som på buffeborden på ålandsbåtarna.

Jag skulle vilja ha smörgåsbordet från ålandsfärjorna helt enkelt. Jag tar ofta två varv på fisk och lite kallskuret. Knappt ngt alls från varmrätterna. Ibland kan jag ta lite omelett om den ser god ut.

Så var jag rik skulle jag alltid ha lite av varje uppduktat från buffeborden att smaska på.

Matvraket

Sibyllas restaurangkedja heter Matvraket, varför?

För det första uppmuntrar det till att konsumera mera fett? Känner man sig smal och nyttig när man går in på ett ställe som heter Matvraket?

Sen, är man ett vrak, dvs ett skeppsvrak, man är sliten, förlegad och ett neddekat matvrak?

Eller är man ett glupskt, hungrigt, frossande matvrak?

Vilket som så är det inte speciellt lockande synonymer till det som skall konsumeras.

Förhållande med sin frisör och hudterapeut

Det är faan svårare att hitta en frisör som man trivs med och återvänder till än att hitta en livspartner.

Sedan 1998 då vi bodde i Ume har jag villrådigt sökt med ljus och lykta efter en frisör. Jag har hittat några men så vet jag inte, det har liksom inte fungerat i förlängningen.

Jag hade en toppenfrisör i ume, nu vet jag inte riktigt vart jag skall ta vägen, har en på gång men det är lite dubbelt det finns andra intressenter.

Jag hittade när jag flyttade till uppsala en hudterapeut efter lika lång väntan efter ume, hon fanns på Rosannas Beauty Guide, Mattias gav mig ett presentkort när jag fyllde år. Men så får hon diskbrock, och ersätts med någon ny från skolan som inte alls är samma.

Suck!

Shopping = Blä

JAg handlade kalsonger till mina två killar igår, Mattias 34 och Douglas 2.
När jag kommer hem är larmet kvar på en av Mattes kalsonger, hur jobbigt är inte det?

Nu måste jag ju ned på stan igen, när har man tid för det egentligen, och lust?

Jag har aldrig varit ett stort shoppingfan, antagligen för att jag är för cynisk och praktisk.
Jag läser inte reklam, vare sig massutskick eller direktreklam annat än när jag vet att jag skall ha något, ex vis målarfärg. Jag vägrar skapa falska behov.

När jag väl shoppar, kan jag vara väldigt fokuserad. Men om det gäller min egna kläder om jag är på jakt efter en blus eller byxa så kan jag impulshandla som aldrig förr.

Nu hade jag fokus på kalsonger och wax, och jag kom inte hem med något annat än det jag skulle ha. Men nu måste jag ju dit igen, vill inte, orkar inte.

Jag skall bara handla via nätet hädanefter då behöver man inte gå någonstans.

Klädbytardagar

Jag åkte till min gamla hood, Fruängen i morse. Tog pendeln, kom till t-centralen och tog t-banan ut. Kände att jag är rätt nöjd med att bo i Uppsala och saknade inte t-banan ett dugg.
I fruängen tyckte jag att jag var tidig, var där 8:30. Men men... har ni varit på klädbytardagar så vet ni vad som gäller. Har ni inte varit på klädbytardagar så kanske ni har sett amerikanska sitcom:es eller filmer när det är rea på Macy´s, Bloomingdales eller ngt annat av de stora USA varuhusen. Det var rätt många som stod och väntade på att de skulle öppna kl 09:00. Alla river och sliter, samtidigt som folk är väldigt vänliga och försöker hjälpa varandra att finna det man söker. Träffade Marit, blev inte så mkt prata dock, det får vi ta igen i morgon på middan :-)).

Jag fick en papperspåse full till Amanda för 950 spänn, bara P.O.P fleecejackan kostar normalt 3-400 kronor. Det var kjolar, byxor, klänningar, fina blusar och tröjor säkert 30-35 plagg. Jag rekommenderar aboslut klädbytardagar. För er som bor i närheten, det är öppet 9-16 hela helgen tom tisdag.

Två bra klädbytarsajter.
http://hem.passagen.se/barnbytardag/
http://www.kladbytardag.nu/

IKEA och fredag kväll

Vi skall fixa vår balkong, acaciaplattor på golvet och utemöbler från IKEA. Jag är som bekant för några ingen vidare faan av detta koncept. I alla fall så finns det ibland vissa varor som kommer därifrån som jag och matte tillåter komma innanför tröskeln, så nu utemöbler. Äpplarö klaffbord och vilstol. Vilstolarna var slut i lördags och skulle komma in i måndags. Fredag har ännu inga möbler kommit till lagret, ringer man deras automatiska lagersvar får man veta att de skall komma vecka 14?! Inte direkt uppdaterad information. Ringer man deras kundtjänst och försöker få tala med en människa måste man nästa vara dum eller väldigt listig. Jag är tydligen inget av dessa för jag provade säkert 8 gånger innan jag hittade någon som ville prata med mig. Jippie! Fick jag veta något om leveransen? Nope, det blir till att åka via Barkarby imorgon, passar iochförsig bra då vi skall på middag i Rissne. Men till IKEA säger vi nej tack.

Lugn fredagkväll med tv efter att svärmor och svägerska och syskonbarn varit förbi. Jätteroligt, allra mest för våra barn som somnade som små änglar 19.40 efter att ha haft hinderbana i soffan med sin lite äldre kusin Johannes.

Klockan 22 börjar Sverige dansar och ler jag brukar inte riktigt klara av sådana tokroliga program, tycker ofta de är pinsamma och det blir obehagligt rent fysiskt. Men detta var helt sjukt, jag kissade nästan på mig stundvis. Att rekommendera för er som missat detta och gillar msk som gör bort sig. Galet roligt och bra, givetvis är det en skara komiker i vårt avlånga land som återkommer så oxå i detta fall, Henrik Schyffert och Erik Haag som upphovsmän.