En dag hemma!

Barnen krassliga och jag är hemma. Vad gör man? Är själv lite trött och hängig så viss tid går åt att spela tv-spel och se film. Jag läser böcker, vilar och har bakat sockerkaka.
Känner att det ändå varit en bra dag med barnen.

Men så kommer det, vi spelar trollet Hugo och Spyro, spel som mina barn borde kunna lära sig klara av med viss övning. Vem skall lära dem är det då tänkt? Ja, dessa barn av vår nuvarande tid lär sig ganska snabbt. Om de som i vårt fall lever med föräldrar som har alla prylar som de själva kommer att använda så har de ju haft lång invänjningstid och sett när någon av föräldrarna gjort antingen det ena eller det andra.

Fixa dekoder och komma ihåg vilken kanal som är vilken för DisneyChannel och Barnkanalen det har Amanda fixat länge. Sätta på bärbara DVD ej heller något problem, ibland kan de ha haft för bråttom och valt Finska och då blir det svårt. Engelska väljer de ibland medvetet, gud vet varför de tycker det är kul, men jag antar att de kan många av replikerna redan på svenska.

Så skall då jag hjälpa de med playstation. Jag är så himla ringrostig, ointresserad och dålig så jag är inte någon större hjälp. Jag stör mig på det hela och jag vet att jag inom mig tycker att det är en självklarhet att jag skall kunna detta. Alltså ser jag ned på mig själv i detta fall.

Jag har aldrig spelat så mycket tvspel. Dataspel körde jag några intensiva år på 90-talet. Jag gillar plattformsspel då det givetvis är en utmaning för mig som är målfokuserad, men jag är skitdåligt på att fixa kontrollen och kunna hoppa över allt som skall hoppas över, bäckar, raviner eller dylikt. Jag var grym på fpsspel, jag har spelat ut alla Doom, och minst 3 Quake versioner. Jag spelade strategispel som Age of Empires och var även där rätt biten och rätt ok. Sen kom Tomb Raider som kändes som en variant på detta och plattform, vilket det säkert var och då började jag bli mer lost. Plattform är inget för mig, i alla fall inte ännu. Jag har dock chansen att jobba på det igen och börja med spelen för de små utan att behöva skämmas, jag umgås ju med mina barn :-)).