Kritiskt granska och analysera

Kritiskt och kritiskt granskande är ju inte samma sak, eller?

Jag sticker hål på de flesta argument. Så fort det finns en liten liten öppning att det finns brister i argument eller sakframställan så vill jag beslysa att här saknas det lite.

Jag kan tex berätta om när jag får det efterlängtade inbjudningskortet till min brors bröllop. Nu kom ju inte kortet som en chock och informationen i detsamma men givetvis var det första jag gjorde att korrekturläsa det! Hittar jag då fel är det det första jag säger, nja, jag säger vad kul när jag ser kortet, sen kommenterar jag efter jag läst det eventuella missar.

Är jag negativ då? Jag tycker ju inte det själv, jag var och är glad, och för min brors skull vill jag ju att kortet skall vara creme de la creme, bara det bästa på ett sätt. Det finns inget ont eller illvilligt med det.

Likväl när det gäller jobb eller kompisar, jag vill att man tänker efter före, att man gör en analys om vad som är mål, mening och syfte. Hur saker går ihop och relaterar till varandra. Identifierar påverkan och beröringspunkter. Allt för att mininmera riskerna, det är så onödigt att hamna i situationer om de hade kunnat undvikas.

Det innebär att jag säkerligen uppfattas som jobbig, och det är lite spännande att försöka förstå, varför en del tycker så?! Vad är det om är så jobbigt med att tänka efter? Vad är det som är så jobbigt med att hitta goda argument för det man väljer att göra, likväl för det man väljer att inte göra?

Jag utgår från att man gör medvetna val, om man inte tänker efter före eller ha sakliga argument för sina handlingar så blir jag lite snurrig. Vad är då ett sakligt argument? Säkerligen olika för en massa människor, men för mig kan en känsla vara nog så sakligt argument.

Hur skall man kunna överhuvudtaget dissa en känsla? Om någon har en känsla så är den befogad, det får inte vara en tanke, utan något som ligger en och nästan fysiskt gör sig påmind inom en. Det kan för mig vara ett sakligt skäl, men att säga därför eller för att man inte hinner ta in alternativ, listan kan göras lång på dåliga sakskäl enligt mitt sätt att se det, och det är inte ett sakligt skäl.

Så än en gång, vad är man rädd för när man får frågor som kan slå hål på ens argument? Är man rädd att göra fel, att misslyckas?

Så vad sägs? Var jag bara kritisk när jag läste min brors bröllopsinbjudan, eller granskade jag inbjudan kritiskt? Inte för att jag idag kan förstå varför det spelar roll för mig, skadan är ju där och då redan skedd. Men det säger lite om mig, om mitt genuina förhållningsätt till det mesta, det är hjärtligt, men något med höjt ögonbryn, kritiskt granskade.