Som en lök?

Har fått en ny reflektion värd att nämnas i ämnet om man egentligen är någon eller inte. Det vill säga någon annan än den man är.


Jag låter det vara osagt om den kom från mig... vilket den naturligtvis inte gjorde annars skulle jag inte skriva enligt ovan...


Jo, vi nordbor tror att vi msk är som en lök, vi kan plocka bort lager av lager och längst där inne är vi någon annan, om vi är snäll längst inne så kan vi inte göra någon illa även om vi faktiskt ofta gör det... Men OM man har det synsättet då kan man försvara rätt många av sina handlingar. För egentligen är jag snäll, egentligen är jag en partytjej egentligen gillar jag att motionera, egentligen gillar jag att sy.


Men om man slutar att tänka på att egentligen är jag någon annan eller egentligen inte någon annan så kan man anamma mer vad som händer här och nu. Det vill säga om jag åker skidor just nu så är jag en skidåkare, jag behöver inte definiera mig som bara skidåkare men jag är bland annat skidåkare för jag åker ju skidor faktiskt nu. Så vad jag egentligen är blir meningslöst, de flesta är lite av varje men är bekväm och gör det inte så ofta tex.


Så om jag städar en dag så är jag pedantiskt för just nu städar du ju?!


Njae, funkar inte att tillämpa överallt, verkar som det finns vissa hål i resonemanget...


Men jag gillade verkligen liknelsen vid lök och hur vi tror att vi kan skala av lager på lager och nå något djupt därinne. Tror man på detta så förstår jag lite mer. Visst finns det de som tycker och tänker saker som de inte säger. Det är jag helt övertygad om. Men för mig det beror det mer på konflikträdsla och okunskap än att man skulle ha så många lager där inne som på något sätt kan komma ut.

Klart åsikterna kan komma ut men jag tror att människan som bedöms gömma sig bakom sina lager ändå vet vad den tycker än den säger, men har bara större barriärer för att säga det rakt ut och till och med har svårt att säga det i ilska, provokation mm. Man är bara mer stängd.

Jag förstår andra mer nu, för jag tänker inte så, jag är vad jag är 24/7, vad du ser är vad jag är. Jag skulle vilja göra saker annorlunda, ha mer ork och lust till mer värdefulla saker än att sitta och dricka vin en fredagkväll eller städa en lördag morgon. Sen finns det nyanser och att jag även är en känslomänniska som ligger ganska högt i medelvärde har jag förstått men som kan rämma från 8 till 1 på en liten stund och så upp till 8 igen.

Det var dock en intressant diskussion, då vi tenderar att välja att jobba bort något jobbigt oftast i våra liv, ex städa istället för att anamma något roligt positivt. Som att vi inte vågar chansa att det roliga, lättsamma skall vara tillräckligt bra för att mota bort ångesten över att vi inte gjorde de där måsten eller borden som vi har. Alltså vi tar tag i fel saker hela tiden.

Hörde ikväll på Skavlan att vi inte kan vara lyckliga en längre tid, jag förstår och håller med. Jag känner även att efter mitt samtal idag att vi jobbar på det alldeles för mycket. Att vara sådär bra, och mäta som Lukas Moodysson sa, att vi värderar hela tiden våra förehavanden. Var det en bra stund med barnen?
-Ja ganska
-Nja kunde vara bättre.

Han har så helt rätt i detta och det var det jag menade tidigare i inlägg om att allt är en tävlan för vi jämför och värderar allt, hela tiden.