Liberal that´s me!

Much fuss about nothing skulle kunna ha varit en annan rubrik på det här inlägget.

Det är väldigt lite som chockar mig, vet inte när jag blev chockad/förvånad sist. Inte att blanda ihop med att saker kan vara otippade eller ha höga odds.

I lule skulle de ställa in fackeltåg för att hedra minnet av förintelsen. Jaha, tänker jag, om de såg en konflikt med det som händer i Gaza so let it be. Men se, det tyckte inte världen! Jag är inte emot principen att man demonstrerar eller går i fackeltåg. Det är helt upp till dem som vill göra det för att markera sin tillhörighet eller sin ståndpunkt.

Mig ser ni nog inte i något sådant tåg någon gång i mitt liv. Jag är inte en människa som engagerar mig så mycket i saker, jag engagerar mig i människor. Jag hjälper, stödjer och gör allt för en människa som behöver, önskar eller ropar på hjälp (även de som inte tror att de behöver min hjälp.) But not for a cause!

Jag tänker att om de ställde in pga för lite deltagande eller för att de inte har pengar eller att någon är sjuk. Är det lika stötande då? I mina ögon måste de få ställa in. Jag förstår de som argumenterar att förintelsen är bland det hemskaste som hänt i världshistorien.

Men att demonstrera till minne hela tiden för Ådalen, första maj osv? Nja är det så vi når ut idag? För vem demonstrerar vi? Inom mig vet jag ju att det är en allvarlig händelse? Är det för kommande generationer, gör något på Youtube istället då? Skolan kanske, vore kanon om man kunde lita på att skolorna vidarebefodrar sådana historiska händelser.

Jaha, säkert sitter någon där i stugan, barnpornografi, misshandel, darfur osv. Javisst men inte får de i darfur det bättre om jag går och demonstrerar, då är det väl bättre om jag lägger en dagslön eller åker dit eller gör en dags operationdagsverken?

Ärligt så är ju själva poängen att jag inte stör mig, vare sig det är demonstration för något eller de ställer in.

Om Jordan eller Viktoria Silverstedt vill visa sin brazilian wax, so let it be! De är väl stolta över det de har, Percy Nilsson är stolt över bland annat Malmö FF, hepp.

Så i så mångt och mycket är jag liberal till min läggning, där David Hume. har många poänger. Men även hela humanismen med Erasmus av Rotterdam tilltalade mig när jag pluggade.

Jag föredrar högt i tak och att man får säga och göra i princip vad man vill, inom rimlighetens gränser. Vad är nu rimlighetens gränser, ja det är väl när man gör någon annan illa. Jaha, gör man någon annan illa genom att vara ärlig, ja kanske man kan såra någon. Men det är inte detsamma i min värld som att göra någon illa.

Rätt o fel, givet ovanstående så tänker jag mest på självklara saker som övergrepp i olika former tex.

Fördömande då? Ja, jag är liberal och jag är lite fördömande oxå. Hur gick nu det här ihop? Jag fördömer de som fördömer och som gnäller. Givetvis de som sitter med socialbidrag i tv rutan och gråter och med snusdosan på bordet eller siggen i hand och säger...
-Sluta med tobak är det sista jag tänker göra, för något skall jag unna mig själv.

Hmm, där är jag inte så liberal längre, eller hur var det nu med den fria viljan.

Självklart får människan sitta med sitt snus och sin tobak, varför skall jag bry mig, men när det blir till en beklagan, ja då stör jag mig. Om de bara kunde låta bli att föra in tycka synd om, martyr aspekten i sin situation. Alla kan resa sig som fenix ur askan! Med lite vilja och jävlar anamma kommer man långt om man inte hindras av alla hinder man själv har byggt upp och sen tycker synd om sig själv för att man är för kort.

Så länge man står för det man gör och står för det man tycker så är man home free!