måndag 13 april 2009

Pappa och Mamma

Har haft spännande nattliga diskussioner med Matte och min mor...
De diskussionerna kan gå hur som helst. I natt skrev jag ett långt inlägg om hur våra personligheter formas som gick om intet i cybervärlden, får se om jag orkar skriva att en ny version av det inlägget.

Vilket som så kom bland annat min far på tal, en man som jag inte vuxit upp med så mycket men ändå känner den där starka samhörigheten med.

Det har inte alltid varit så, som helgbarn, flicka och med en tonårstjej alla demoner samt skilsmässan att dupera så var jag på intet sätt enkel. Min far född tidigt 30-tal, uppvuxen i Skelleftehamn och jobbandes på Rönnskärsverken. Mötet, att min far skulle kunna förstå sig på en tonårstjej blev för långt ifrån utifrån givna förutsättningar. Hade vi levt ihop 24/7 hade det kanske varit annorlunda men det känns i dagläget ganska ointressant.

Det som isåfall är mer intressant är hur vi kan ha en bra relation idag vilket vi numera har. Med det sagt vill jag poängtera att den var inte dålig förut heller, bara kanske mindre intim, längre ifrån, mer stelbent och så. Nu har min barn världens gosmorfar och barnen och pappa gillar varandra skarpt och de känner sig hemma i hans hem vilket känns bra och viktigt. En varm välkomnande stämning gillar jag, det kanske inte alltid har varit så när det gäller min far.

Men det handlar så himla mycket om sin egen inställning, jag har ändrat mitt sätt att vara vilket har gett till följd att pappa ändrat sitt och att vi nu ändras tillsammans. Jag tar för mig på ett helt annat sätt sedan flera år, ser saker som en självklarhet. Till exempel kan man ju vara väldigt tydlig och uttrycka sin önskan.
-Jag vill att du kommer, osv osv

Jag har alltid varit bra med att vara tydlig och ärlig men in min fars sällskap har allt blivit fel, det har ständigt blivit en självuppfyllande profetia. Jag har väl varit som mamma i föregående inlägg, nervös och hepp, så är den onda bollen i full rullning.

Det är roande, det är 30 år sedan mamma och pappa skiljde sig och ändå, ändå berättar mamma för mig och Matte hur pappa är... Visst vissa saker går aldrig ur, men pappas värderingar, pappas förhållningssätt har ju säkert ändrat sig mer än en gång under åren och resans lopp.

Men mest av allt så kan verkligen kan inte min mor tänka i hypotetiska banor och jag är tyvärr en GIGANTISK Sucker för att resonera på detta sätt. Min mor kan inte ponera, så fort jag säger
-Tänk dig en lång smal gubbe med skägg.

Då utbrister mamma, att någon sådan känner hon inte och vad har han med det hela att göra...

Hur jag kan ha så fundamentalt diametralt motsatt förhållningssätt och referenspunkt än min mor är nästan värt att göra en avhandling på. Vi har levt ihop, tätt, haft klockren mor/dotter symbios med alla konflikter, närhet, kärlek, skratt och mycket mycket gråt. Ändå när vi summerar så är jag mest lik min pappa som jag inte bott med på 30 år. Min pappa som varit ganska diffus som role model i min uppväxt, min pappa som inte aktivt deltagit i något som haft med skolan eller med mitt intresse för hästar/travet att göra.

Nu skall väl inte ovanstående exempel ses som en dealbreaker. Min pappa är inte heller så himla bra på att tänka hypotetisk och jag börjar tro att det är A malfunction med hela den generationsutgåvan.

För mig är just ponerandet det som för oss framåt, det är att tänja gränserna i vårt resonemang och personlighet och där vi kan visa på vårt generalla förhållningssätt. Hur vi sen kommer att reagera i en verklig situation är något helt annat men om man har funderat i liknande banor kanske man kan komma lite till minnes och försöka agera mer eftertänkt än impulsivt.

Ex vis så i kris så har många givna roller, i alla fall rent arbetsmässigt. Men det visar sig gång på gång att väldigt otippade människor tar ett kliv fram och börjar styra upp situationer medan andra som innan hade en uttalad roll i form av ledarskap blir helt handlingsförlamad.

Det går med andra ord inte helt veta något om framtiden, men man kan i alla fall försöka lära känna sig själv lite bättre och därmed vara lite mer förberedd.

Inga kommentarer: