Mi casa su casa!

Mitt hem är min borg... var kommer det ifrån? Vad betyder det? Min tolkning är att det inte stämmer med mig i alla fall.

Mitt hem är öppen för alla, när som helst, hur som helst.

Att känna sig välkommen och hemma i mitt hem, att man naturligt drar ut lådan och hämtar ett glas för att hälla upp lite saft, vatten, juice. Enkelt öppnar kylskåpet för att få sig en smörgås eller dylikt är mitt motto.

Den atmosfär som jag vill skall andas i mitt hem är att du känner sig själv som hemma. Jag är inte känslig för ljud, jag stör mig inte om jag inte får sova för att det dyker upp oanmälda. Det är något som bara gör livet och dagen och tillvaron så mycket mer spännande och spontan. För det andra finns det öronproppar och dörrar!!

När jag stöter på andra där man måste sänka ljudet på tv för att barn eller vuxna skall sova, telefon och dörrsignaler får inte vara på så tycker jag bara synd om dessa. Förr störde jag mig, men nu så inser jag att det är de som lider mer än mig, inte lider på grund av ljudet utan för att de tappat så mycket av själva glädjen med livet och att umgås. Att man ser problem med andra människor, för att man kan bli störd en kväll... För mig låter det absurt!

Gravida verkar tydligen extremt känsliga, då är tydligen det mesta jobbigt och jag bara frågar mig varför? Visst man kanske inte är sexigast, man kanske inte är gladast och orkar kanske inte lika mycket, men vad gör det? Gå och lägg er då bara, det är väl knappast någon som tar illa upp om en gravid, eller ens bara en trött människa vill lägga sig? Det är väl rätt naturligt eller?

Jag tror att vi bygger upp sådana stora föreställningar om hur sociala och trevliga vi måste vara. Riv ned dem och va som du vill vara... och som du orkar vara.

Om mina vänner från Norr vill komma söderut, vilket man kan förstå, sommaren är nalta längre här liksom :-), ja då är det väl bara att de kommer. Ha min boning som utgångsbas och åk och gör det ni vill. Att känna att man skall hälsa på, javisst det vill jag ju också. MEN man kan ju även se det som att de kommer för att bo. Det ligger en viss skillnad i de begreppen. Man är något friare om man bara bor hos någon, då kan man lägga upp dagarna lite som man vill, åka till de sevärdigheter eller besöka vilka man vill.

Som om jag skall åka till England, Australien eller dylikt. Jag skulle aldrig tveka att ringa någon jag känner som bor där, alternativ, någon som känner någon som bor där. Det behöver inte ens vara min vän/bekant. Om deras bostad är stor och ligger bra placerad, varför skall man inte utnyttja sina kontakter då? Inte så mycket för att spara pengar utan dels så får man träffa andra och dels som är det lite bekvämare att bo i en riktig bostad.

Gästfrihet för mig är ovanstående, man får en egen nyckel för att bo och för att hälsa på!