Ge och ta

Att stå på mottagar eller givarsidan...

Jag har en tendens att få folk att öppna sig, jag kan inte blunda eller förminska det faktumet.

Bara denna vecka har jag bland annat fått en relativt okänd person att fälla tårar efter 2 minuter. Det finns säkert en massa fyndiga kommentarer på det! Att människan inte är stabil, att något jobbigt ligger nära är ju inte heller helt svårt att förstå. Jag har fått höra av fler än två ytterligare personer att de sagt saker de normalt aldrig gör till någon. Sen kan ju det vara ett sätt att smickra mig, vad vet jag egentligen om människors agenda?!

Men faktum kvarstår, många anförtror sig till mig. Jag har spenderat många stunder att fundera på det, i veckan fick jag bland annat höra att det är för att jag har rätt låg garde själv. Hmm, det är absolut bland det vettigaste jag hört. Jag är öppen på alla sätt och vis och visar inte där och då på fördomar. Egentligen har jag ju aldrig fördomar i alla fall väldigt sällan om människor utan om egenskaper eller handlingar som människor eller människan framför mig utför. Så fast man röker har flera barn med olika föräldrar, sitter på socialbidrag och kräver pengar för sin rökning och har behov riktigt behov av mig för annat än beklagan, SÅ lyssnar jag. Med det sagt att ovanstående är kanske något jag inte står helt neutral till och imponeras av. Men behöver människan mig, som vän, som vad som helst som en som lyssnar så gör jag det, varför skulle jag inte göra det? Vi måste ta hand om varandra!!

Jag vet och har hört förr att det bland annat beror på att när jag frågar hur någon mår så vill jag verkligen veta. Vill man inte det är ju frågan rätt platitydig och dum att ställa, tyvärr något väldig många gör! Något i min röst och sättet jag ställer frågan på verkar avgöra om människor vill öppna sig. Att skilja på sak och person är väldigt viktigt för mig.

Jag ser det som något bra, kanske en gåva men jag är inte så mycket för ödet och sånt där. Men det känns bra, det är mitt sätt att ge. Jag skulle nog säga att jag ger rätt ofta och mycket på det sättet. Jag har förstått att jag tillför energi och positivism till många. Ändå är jag en galet kanske galen... känslomänniska. Heaven and hell, så pendlar det. Jag är ingalunda lätt eller för den skull enkel, men jag är väldigt tydlig!!! Inte så mycket "det borde du veta" svar till min partner...

Att ge eller få, hmm det är det frågan gällde som gav inspiration till det här inlägget.

Jag tycker ju att jag får något också när jag får dessa förtroenden, förtroenden som är stora eller små. Men givetvis behöver jag mina energipölar också! Jag behöver mer än det ger mig att vara den som lyssnar och kommer med råd, försöker stödja och trösta beroende på vad som ligger den andre om hjärtat eller är på tapeten.

Tyvärr räcker det inte för att jag skall kunna springa runt som duracellkanin i tillvaron. Det behövs mer depåer för mig att fylla på ifrån. Vart jag får dessa små kickar eller längre vitamin injektioner är så himla beroende på.

Idag efter att ha krattat och Matte har grävt gropar så är det sällan mer harmoniskt mellan oss och i familjen och i själ och hjärta. Att få arbeta fysiskt har jag gjort sedan sundsvall brann och det är så himla härligt att vara ute i friska luften. Jag har börjat förstå att min längtan efter att vara en friluftsmänniska uppstår då jag inte håller på med mina tokprojekt i någon trädgård eller med någon båt eller så.

Jag längtar således efter det jag vanligtvis brukar göra, har det gått för lång tid så sätts mitt sinne ur kurs och jag fattar inte vad som fattas mig. Jag är ju en friluftsmänniska, bara inte en med fjällrävenryggsäck och långfärdsskridskor.

Det jag gjort idag och kommer att göra imorgon ger sådan tillförsel av allt man kan tänka sig att oavsett om jag är dödstrött rent fysiskt är jag mentalt galet tillfredsställd.

Det är ett sätt att fylla på batterierna. Ett annat sätt är faktiskt en öl eller glas vin efter jobbet, faktiskt så mycket mer än att förbereda en förfestkväll med utgång en lördag. Detta för att man börjar nykter på stan, man tar något glas och samtalen är faktiskt rätt ofta intressanta, men oftast bara dumma och roliga och fyllt av massa lättsinne och gliringar...

Sen när jag möter intressanta människor som ger mig andra perspektiv på mina egna frågeställningar och mina egna åsikter, ja då får jag gåshud, då går jag igång och kan sitta till nästa vecka om så vore. Ååå vad jag älskar att analysera, vända, vrida, argumentera, briljera, bli övertygad, bli sönderkrossad rent faktamässigt, kämpa mig upp igen, bli emotsagd, får agitera, bli ifrågasatt. Herregud, känner ni inte pulsen, nästan som att... hahaha, få saker är bättre. Okej brorsan, skita när man är riktigt nödig!!! Jag håller med ;-).

Men man ger och man tar, sen finns det de som nästan alltid tar eller som nästan allt får. Livet är enkelt kanske för dem? Hur skall jag kunna veta jag har aldrig varit en av dem! Jag har kämpat mig till och väldigt sällan fått något gratis. Sen har vissa saker gått bra för mig och Matte, bostadskarriären tex, men väldigt många saker har inte kommit enkelt. Ständigt måsta bevisa sig, övertyga om min kompetens och välvilja...

Givetvis ger min familj mig en massa men den här bloggen handlar inte om dem, fotot på barnen och annat vill jag hålla utanför. Jag vill inte blotta de som inte kan föra sin egen talan...