lTydligen är Endimensionell inte ett begrepp annat än i matematiken såvitt jag kan googla!
Men för mig är det ändå något vi kan applicera på människors beteenden.
Jag återknyter lite till de som har svårt för att ponera, för att tänka och argumentera, diskutera hypotetiskt.
Jag undrar om de är samma personer eller om de bara är släkt på något håll med de som måste förklara ett skämt. Alltså när de hört ett skämt skall de liksom berätta att de har förstått allt i skämtet. Själva vitsens poäng går liksom förlorad då!
Varför har så många svårt att se saker ur andra synvinklar än sin egen? Ibland måste inte allt vara bestämt, konkretiseras utan bara vara en teori, en arbetsplan där vi har hittat någon form av konsenus som utgångspunkt.
I exempelvis mitt arbete är det ju ofta en styrgrupp som tar ställning till färdplanen. Jag kan sälja, försöka lobba för min idé men det måste finnas alternativa lösningar som är godtagbara och som gör den stora massan nöjda.
För att få fram alternativa förslag och kunna presentera dem eller vara beredd till någon annans förslag måste jag ju ha sett saker ur fler än en synvinkel. Jag måste ha tänkt på att sådana förslag kan uppstå och kunna parera dessa där och då.
Genom att ha vägt för och emot och sett saker ur många håll är jag mer eller mindre förberedd.
Något annat kan då heller inte gälla i mitt privatliv. Jag måste även när jag är orimligt trött och jag tjafsar med min familj eller min partner försöka se vad gör jag, vad kan jag ändra på och hur upplever motparten denna situation.
Jag har grymt lätt för att skylla på andra, det är tyvärr en spontan reaktion som jag delvis har ärvt av min mor. Det behöver inte vara någon person som är den skyldiga, men det var bussen som var sen, mjölken slut eller att någon annan gjort eller sagt något först.
Jag tror jag skulle kunna vinna VM i efterkonstruktion om det fanns någon sådan tävling och titel. Att kunna argumentera och övertyga har liksom varit min grej.
Så om jag inte skulle ha den självinsikten att jag lätt skyller på någon annan samt det förhållningssättet att se saker ur fler än ett perspektiv, en synvinkel så skulle mitt förhållande inte funkat så bra.
För om jag varit endimensionell och bara sett det ur min synvinkel och samtidigt skyllt på andra så skulle jag ha dragit för länge sedan om jag var Matte.
Jag undrar om de kan ha hypotetiskt tänkande som ämne i skolan framöver...
lördag 18 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar