Sätta gränser

Önskar att jag hade förmågan och inställningen att sätta gränser. Önskar att jag vore annorlunda och inte lika förlåtande.

Jag har inte en sportmössa varför jag tillåter så mycket. Om och om igen låter jag det ske. Jag blir dissad, jag blir illa behandlad, jag känner att jämnvikten är ruskigt dålig och ändå så finns jag där, om och om igen.

Den enda anledningen till att jag låter det ske som jag kan komma på är att jag vill bli lika behandlad tillbaka. Jag försöker föregå med gott exempel. Jag är gammal nog att förstå att så kommer inte att ske. Men att bli bitter och skita i allt ligger verkligen inte för mig och krasst sett så kanske det ger utdelning på sikt.

Jag tänker fortsätta behandla andra som jag vill bli behandlad. Men sen har vi några andra dimensioner. Jag tänker inte vara snäll jämt åt varenda kotte, utan det är när de behöver mig på ett större plan. Att alltid ställa upp är inte tänkbart. När jag känner mig utnyttjad och när jag känner att det finns en oerhörd obalans så kan faktiskt även jag säga stopp.

Men om någon som sårat mig eller som betett sig riktigt dåligt, snackat skit eller på annat sätt varit dum och sedan någon månad senare eller något år senare behöver mig på riktigt så finns det sällan en anledning för mig att säga nej.

För mig är två helt olika saker. Just nu så kanske vi skall gå skilda vägar men om man på riktigt behöver en vän, någon att prata med, varför skulle jag då säga nej?

Men kanske en kaffe imorgon för att diskutera någon liten skitsak är otänkbart så finns jag oftast där.

Ibland skulle jag vilja vara ännu hårdare och be folk dra dit pepparn växer oavsett tid och rum.

Nu är det ju så att jag knappt kan säga nej till samhällets bottenskikt och däremellan finns ju massor av människor som tar mer än de ger och just de, de som tar mer än de ger är knivigast att bara be gå, lämna mig och hitta andra kompisar.

Men, men även jag blir väl vuxen någon gång och lär mig sätta ned foten. Först måste jag bara förstå för mig själv varför det skulle vara eftersträvansvärt?! Jag ser ännu ingen vinning i det hela annat än att det är grymt egoistiskt?!