Enkelhet efterlyses

Någon som har bättre kolla än mig får väl rätta mig där jag har fel, verkar som att min självinsikt är oklar. Den är i alla fall under granskning just nu.

Spontan och en vilja att göra saker har alltid varit lätt för mig. Alltså då menar jag om jag får ett förslag att göra ditten eller datten så är det bara på med kläderna och dra. En fest i någon stugan långtbort i ingenstans, paddla kanot eller åka madrass i bräntbergsbacken (liten,liten knöl i Umeå för slalomåkning).

Jag gillar äventyr, jag gillar att göra saker och är det inget annat konflikterande bestämt så gör jag det, åker. Innebär det en resa på 10 mil så det heller inget problem.

Större problem hade jag när jag var yngre och något hade planerats. Gick inte planerna som det var planerat så rev jag upp himmel och gjord. Livet gick under och min kontroll var ur funktion och jag hade svårt att förhålla mig till det nya. Sen som jag sagt tidigare så går det fort över men just där och då är jag förkrossad, otröstelig, livet är slut. Den chock jag fick och även Mattes familj första gången vi missade färjan till stugan eller från stugan, vem vet. Men herregud vad jag skulle vilja slippa det minnet och händelsen för den delen.

Det är även jättestor skillnad, eller var stor skillnad om jag fick veta om att planerna gått i stöpet ett tag innan, det kan räcka med några timmar så då fanns det möjlighet att reparera skadan.

Idag så har jag missat hur många färjor till stugan som helst och med åren inte något större problem med att hantera den typen av besvikelser. Senast i onsdags inträffade det hela och klart det var inte optimalt men inte hela världen heller. Det kommer fler dagar, livet är långt.

Att ställa upp för mina vänner har varit givet och att resa långt eller så för den skull har aldrig varit ett problem. Jag ser inte det jobbiga i det hela. Jag ser sällan det jobbiga i sådana saker. Jag kan sova i bilen om jag bara har sovsäck så man inte fryser. Finns det ok förutsättningar att klara av det hela så kör jag på.
Det går sova i bilen utan sovsäck också men det blir en mycket jobbigare upplevelse om man ligger och småfryser hela natten.

Finns det hjärterum finns det stjärterum! The more the merrier!

Tyvärr är inte alla likadana och det krockar rätt ofta. Har några i min närhet som kan få hjärnsläpp om en fest flyttats 5 km. Dag, tid eller annat är inte ändrat bara den geografiska riktningen de skall bege sig. Nämen då får vi tänka om.

Många som ser hinder och att saker är jobbigt, svårt att få in. Jag är uppvuxen med den attityden. Det är hinder, hinder, hinder, det kan regna, på fråga om vi ska på bio, får man det att låta som ett besvär vilken film man skall se. Alltid framhäva det negativa i sådana situationer. Busstider är dåliga, tiden är knapp. Man försöker leta hinder också, finns verkligen rätt grejer osv. Istället för att bara gå och kolla om man har det man behöver eller åka och köpa det man behöver.

Voilà säger jag om det. Vill man något så har man alltid tid. Vill man inte så har man aldrig tid. Det är inte svårare än så, tveksamt till hur många som skulle tacka nej till något som de är intresserade av, då är tiden inte lika knapp. Då kan man prioritera.

Problemet för mig då är att varför kan man inte vara rak och ärlig eller vet dessa människor inte om att de visar på hinder istället för att svara på frågan? Har de inte riktigt koll på hur de fungerar eller vet de inte om att de inte vill än? Vad är det som gör att de rabblar en massa skäl som kan förhindra det hela, skäl som jag lätt krossar då de går lösa?

För att allt är så jobbigt? Eller för att det är inte värt det?

Just otydligheten lämnar öppet för tolkning, vill man detta om hindren röjs? Eller är hindren ett förtäckt sätt att säga nej?

En annan sak som hindermänniskorna bidrar med för mig är att det finns inget positivt i det hela, det är bara dålig karma raktigenom. Att varje förslag som de får är att det låter som att man har besvärat dem. Är det bättre då att de aldrig får frågan? Njae den gubben går inte den heller utan då får jag höra det, att de aldrig blir konsulterade.

Konsulterade för att dividera hinder?

Snacka om att både ha och äta kakan.

Som sagt vi är olika och jag är inte bättre antar jag åt mitt håll, jag vill maximera varenda situation, jag vill få ut så mycket av vare tillfälle att det i sin tur har tidigare skapat problem främst för mig själv då jag inte vilar så ofta som sig bör. Men även för andra som "måste" följa med i samma tempo.

Det jag känner med de som ser hinder är att deras upplevelse måste vara av någon form av extraordinär händelse för att de skall entusiasmeras. De gör å sin sida inget innan de vet att det blir toppen. Men vilka garantier har man på det liksom? Nästan aldrig, det blir delvis vad man gör det till och den inställningen man kommer till händelsen med.

Jag hatar verkligen bortkastade dagar när man bara degar, är lite halvbakis och inget händer åt något håll. Jag åker inte och gör något, tar inte en promenad, städar inte, leker inte med barnen och vi äter typ skräpmat.

Hatar, hatar, hatar verkligen sådana dagar. Till vilken nytta var en sådan dag? Därför försöker jag skapa lite tvång på mig själv att göra saker, boka upp. Men enligt föregående inlägg så är det inte så många som har lust att boka upp längre och när man håller allt löst så blir det oftast inget för man har det ju rätt skönt där i soffan med mjukiskläderna.

Det finns andra saker jag ser enkelt på. Som om vi inte trivs i Ramstalund eller vill sälja huset. Jamen då gör vi det. Vi är inte kopplade till huset på det sättet. Det är ett jättefint hus, speciellt och annorlunda och vi trivs jättebra men det är ett hus, ett hus och det som är inuti huset det är vi. Det är vi som skapar vår miljö genom hur vi har det hemma och den stämning som finns i huset. Det är inte exteriören eller så som gör det hela. Det är vi så därför tar vi med oss det till nästa hus. Det är bara att sälja inte mycket mer med det.

Man måste chansa för att kunna veta vad som är rätt. Man har tyvärr inte de garantierna på förhand. Ni som har de garantierna får gärna dela med er isåfall...

Många sådana saker som är svåra för andra har jag och Matte haft lätt för. Kanske för att båda haft många uppbrott i livet och det finns inget annat logiskt sätt än att gå vidare. Nostalgisk kan man va men det får inte överträffa logiken när det gäller rationella beslut.

Jag efterlyser mer enkelhet, att se på saker själv mer enkelt, jag misslyckas på många fronter, jag skall bara identifera dem och korrigera dem. Jag efterlyser enkelhet hos andra i alla fall de som ser hinder, om inte annat så efterlyser jag tydlighet.

För med enkelhet kommer en mer positiv vibb, entusiasm och bra energi oss alla till godo.