Sejfa upp tillvaron

Tycker vi är allt fler som har svårt att ta det där riktiga beslutet om vad vi skall göra. Det gäller väl i stort, jag upplever det som ett allt mer förekommande i allt vi gör, jobb, boende, familjesammanhållning och evenemang.

Inlägget här gäller mer bara vad vi skall hitta på nästa kväll eller till helgen. Vi är många som börjar vara trötta, alla kommenterar att det är mycket nu och hur går det när ett helt samhälle kraschar?

Jag har nått nivån med mina vänner och de flesta kompisar att man kan vara väldigt öppna och ärliga idag. Det finns oftast en färdplan när vi skall ses eller höras. Men det finns inget krav eller måste längre. Förut när jag var yngre så var det heller inget som kändes som ett måste för någon annans skull än min egen. Jag ville ha kontakt av något skäl, prata eller hitta på något.

Idag är det galet mycket och vissa dagar blir verkligen inte som man tänkt sig, och då känns det rätt skönt att kunna ställa in fikat man planerat eller dylikt.

Jag har skrivit om det förr tror jag i alla fall att vi är många som tittar på telefonen för att se vem som ringer och beroende på tid och sinnestämning väljer vi att ta det sen. Har vi missade samtal likaså, vi ringer inte upp direkt och även sms har börjat att hanteras så.

Ibland kan det ju vara så att den som ringer bara har en enkel fråga och får man veta det på något sätt via FB eller sms,jamen dåså då blir det så mycket lättare att ringa upp för man har även då inneboende rätten att snabbt avsluta.

Men vi halvbokar med en massa människor och det kan bli att det allt som oftast inte blir något alls. Genom att gardera oss så blir det lite som den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Visst vore det skoj med att grilla, en afterwork eller parmiddag hemma hos någon och sen så, vips sitter i alla fall jag hemma i soffan utan något alternativ.

Men att planera upp en massa kvällar och helger är även det för mig och de jag pratar med ganska stressfyllt. Det är en dubbelsidighet som inte är helt enkel att få ihop. Vill inte låsa mig men heller inte sakna alternativ just den där kvällen man har ork och lust. Men det är även jobbigt att ha något uppbokat då mjukisbyxor och soffan hemma lockar som mest.

Därför kan jag avundas de som bor i radhusträsket, hmm jag är bara dryg, tycker faktiskt det verkar mysigt med den typen av boende. Där finns alltid någon granne inom en liten distans där babyvakten når som man kan hitta på något med.

Vi har ju valt ett annorlunda boende lite för oss själva och får därmed även ta konsekvenserna för detta.

Det är väl även mitt inneboende behov av förändring som gör att jag vill träffa massor av olika människor regelbundet för att få stimuli på alla plan. Som sagt den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Min spaning är dock att vi alltmer har svårt att riktigt bestämma, det finns oftare idag än förr ett skimmer över att det är ok att ställa in, men som vanligt är det något jag får fråga mina föräldrar om hur det gick till på det glada 70-talet.