Trodde att jag lagt ned världsamvetetgrejen, trodde till och med att jag snart skulle gå upp en version och därmed få titulera mig Anna 2,5 men jag vette katten.
Jag hittar ständigt nya små projekt, liv jag måste rädda. Spenderar fortfarande alldeles för mycket tid med att boosta andra, lyssna på andra och få dem att inse livets verklighet.
För det är ju ett som är säkert, född Pettersson så är det på något sätt så himla lätt att veta vad som är rätt.
Skämt åsido. Jag vill verkligen att alla skall må bra, att alla skall inse sitt marknadsvärde och jag vill verkligen att alla skall ha all information tillgänglig och därmed göra sina val utifrån fakta och analys.
SÅÅÅÅÅ många har såååå mycket stolthet och så kan de hålla på en massa med ditten och datten om det och det är så mycket prestige och vem vinner och hallå...
Men för mig, personligen är detta väldigt frustrerande och stimulerande. Jag mår bra när jag får agitera, lära upp, undervisa, informera, instruera någon som är frågande.
Jag mår mindre bra om folk då inte följer mina råd och sen återkommer med samma problematik om och om igen.
Jag fattar varför man gör så, jag kan kanske ibland hålla med men beklagan är så himla negativt, att försöka omvända någon annan också.
Det är bara du som kan sluta röka, banta, träna, bli mindre svartsjuk, få självförtroende, självkänsla. INGEN annan kan tala dig till rätta. Det kan bara ske om DU verkligen vill det.
Kände bara för något år sedan att alltför många ville mest bara prata om sig själva och prata av sig och beklaga sig utan egentligen få råd. Herregud, då kommer man ju jättefel om man kommer till mig. Då måste man faktiskt verkligen säga det, tjena Anna, jag vill bara prata av mig. Ingen analys önskas tack!!!
Det är schysst för då kan jag säga nej tack, jag orkar inte höra om din ouppmärksamma partner igen eller din kollega som inte ställer in kaffekoppen i diskmaskinen osv. Det är schysst för då kan jag även säga, ja tack, jag finns här, jag kan lyssna, säg till om du vill ha en annan syn eller vinkling på det hela.
Ja, ja, vem vet, man går några steg framåt och något enstaka bakåt. På det hela taget så har jag utvecklats enormt för varje år och dramatiskt sista åren. Nu är det inte så många liv som är mina projekt längre, det är ju väl det då. Desto mer energi och kraft kan jag ge till mig själv och de få som är kvar och som kommer i min väg ;).
tisdag 5 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar