Säkert kort

Har hört talas om de som har vänner de kan ringa för Booty calls. Alltså goda vänner dag och natt. Om jag visste bättre så skulle jag säga att jag kan ha någon form av sådan erfarenhet, men jag minns inte, börjar väl bli lite till åren kommen och då är det tacksamt med selektivt minne.

Men jag tänker vad många det är därute som är singel och lätt desperat/a. Så fort en vän blir singel, har några som återkommande genom åren blivit detta så händer det något med dessa människor.

Givetvis tränar man lite mer, köper nya kläder, solar och springer rätt mycket på krogen. Alfahanen eller Alfahonan vill visa sig från sitt yttersta i all konkurrens. Men är man inte sugen på att vara singel så syns det rätt fort om man är på jakt. Det står liksom ett stort DESPERAT i pannan på dessa personer.

Skulle skämmas av förljugenhet om jag sa annat än att jag varit i den situationen. OK, träna och köpa kläder osv det var inget speciellt med att vara singel då. Det var mer ett vedertaget begrepp under stora delar i mitt liv. I alla fall på något sätt så såg jag mig som singel. Vad jag sen va, äh, det skiter vi i! Är man yngre har man inte samma desperation, man har ju hela livet framför sig och alfahona/hane hit eller dit var nog inte heller något som i fanns i min värld.

Det gällde att ha kul och söka reda på den man för tillfället var intresserad av.

Men, eftersom det kan hända att jag då och då hade vissa umgängen, någon form av besök eller någon att besöka på ett mer utbytande av tjänsterkaraktär så finns det fler dimensioner i jakten på en ny partner.

När man har en KK, någon att ringa 03:15 så försvinner rätt mycket av ens jakt och desperation. Man har ju ett säkert kort ifall allt annat skulle skita sig. Jamen säger ni, om den man skall ringa själv lyckts fånga någon annan den natten... Ja, då har man lite mer att fundera på och ännu mer om man ser att ens KK fångar någon annan framför ens ögon på samma nattklubb.

Råkar man befinna sig på samma klubb och ens KK går hem med ett nytt one night stand, ja, då skulle jag bli lite trött men det har då inte hänt mig ;-), vad jag minns i alla fall...

Det finns i alla fall en viss trygghet i att veta att det finns någon där som man kan ringa vid behov. Sen då, man sover hos varann och vaknar man bakis en söndag vid 11 tiden. (Allltså innan man får barn, alt är skild med barnen hos den andra föräldern) Sen börjar det sakta bli att man dröjer sig kvar, beställer en söndagspizza, ser en film och åker hem vid 18 tiden.

Sen börjar man packa lite väska när man går på krogen för man vet med 99% att man skall till sin KK, nu är det mer en vedertagen sanning än bara en fallbacklösning. Någon blir mer intresserad och börjar bli sårad när den andre visar andra uppmärksamhet på krogen.

Ni från Sthlm kanske inte är bekanta med situationen men i Umeå där fanns det inte så många ställen att gå på så det var rätt stor sannolikhet att man var på samma ställe och var tvungen att se eländet och säkert sörja en stund.

Men oavsett så tycker jag det är en rätt bra form av umgänge. Jag har alltid gillat frihet och på så sätt får man både äta och ha kakan. Sen vet jag att Majsan säkert kan kommentera detta med ganska många exempel som motbevisar det jag säger för jag har gråtit många gånger också. Men det är inte en så tokig umgängesform.

Nu vet jag att de finns det som är rätt nya i den branschen, dvs nyligen fått upp ögonen för den typen av förhållande och jag har försökt ge min point of view av detta. Det viktigaste är att man är tydlig med vart gränsdragningen går och vad man vill med umgänget. För även om den ena blir ledsen senare så är det lättare att komma över sen om man vet förutsättningarna från början.