Min Vasaloppsdag!

Uppladdningen inför tanken på att åka 60 mil T/R till Mora var inte de bästa. Låg stundtals helt utslagen under lördagen, körde gustavsbergsbussen ett flertal gånger och inte av någon annan anledning än att jag fick skylla mig själv efter en alltför blöt och sen fredagskväll :-).

Jag hade lösa planer att åka och se min brors sista vasalopp på något år, i alla fall vad vi vet just nu. Sent lördagkväll, egentligen söndag morgon bestämmer jag mig. In med barnen och leksaker och dvd:n i bilen och sen iväg.

Färden upp tar ca 3 timmar och jag kan bara säga herregud vad vackert land vi har. Vilka landskap vi kör genom och vad kul att se småbygden och redan när jag möter de första gående människorna i tex Hofors så är känslan total. Det är klockrena stereotyper och det är givet att just den personen bor kvar i Hofors eller Falun. Det säger sig självt på något sätt, deras kläder, givetvis efter vädret, friska, många är ute och går och det är liv i samhällena. Det är helt omöjligt att uppbåda samma känsla i Uppsala eller någon annan större stad. Jag kan bara säga att jag känner mig genast som hemma. Sen kanske jag inte kan bo där 24/7, men bara känslan av välkomnande och lugn är riktigt skönt.

Jag kommer till Mora och har gott om tid innan min bror väntas komma i mål. Min bror som kör sitt 4:e vasalopp och som har haft riktigt bra tider, förra året slutade han på 909 plats och med stor förhoppning att han skulle ta ytterligare några platser i år.

Jag stiger ur bilen, klär på barnen täckbyxor mm och upptäcker då. JAG HAR PLÅNBOKEN HEMMA!!!! Jamen herregud, brorsan har sagt att han är klar rätt snabbt. Han väntas i mål vid halv två och det kan barnen nog klara av att stå ut med. Må hända att det kan bli lite gnälligt men de åt ju lite "lördags" godis på vägen upp. Det är kallt och tiden går, brorsan kommer och det var riktigt roligt att se, han visste inte heller att vi skulle komma bestämt och blir lite paff.

Hans placering... Ja riktigt bra fortfarande, Gunde Svan kommer in bara några minuter innan, men det berodde nog mer på att Gunde körde men en kollega/vän och körde väl långt under sin kapacitet. Brorsan kom runt 1700 plats, å det är ju inte fy skam det vill säga med över 13 000 till start.

Barnen då? Kalla och tiden går bra mycket mer än två, tre, nästan fyra, medan vi väntar åker vi och tankar och jag har Volvokortet, eg Mattes volvokort i bilen så jag tänker att jag kan tanka och så köper vi lite korv mm. Jag tankar, går in och skall betala samt beställer korv. Ska betala, har inte fått någon korv och kortet har slut på magnetremsa. Jag kan inte betala... Ja men jippi, nu är tårarna inte långt bort. Korv får jag inte alls och bensinen, ja den måste de fakturera då det inte går att slå siffrorna på volvokortet och uppenbarligen har den ingen gammal hederlig BABS-nota att dra. Jag kan bara tacka någon lycklig stjärna att mina barn är av den bästa gåvan man kan ha och att de klarar att hålla blodsockret, eller i alla fall humöret helt OK fast de är säkert helt galet hungriga.

Det är ju spännande och det är rätt mycket snö i Mora motför i Uppsala, de har ruskigt kul och leker och åker nedför stora backar. Men kalla och trötta när vi möter upp med brorsan, och timingen är total för just där och då är blodsockret helt slut. Vi går och äter...

Ruskigt kul att ha varit där och sett brorsans upplopp, och Gundes...

Börjar färden hem runt 18 tiden och laddaren till DVD som varit lite glapp en längre tid, har nu valt att totalvägra. Det betyder ingen DVD på hela resan. Det betyder att nu har jag två barn som har mängda mycket blodsocker som gärna skulle kunna ha sprungit några varv runt vasaloppet innan de får sätta sig i bilen. De är fulla av energi och vi skall åka 30 mil. Woho!

I bilen så är det radiosporten som är på. Jag måste säga att jag har åkt och kört otaliga mil i bilen. Jag åkte långtradare ned till Stockholm när jag skulle ned till Cirkusen. Jag har sedan jag fyllde 18 år och tog körkort kört en massa själv. Många gånger långa sträckor och sedan 1996 ofantliga sträckor mellan Sthlm/Skellefteå, Sthlm/Åland, Sthlm/Gbt mm. Sthlm/Ballasviken. Ofta och gärna åker jag och Matte och numera barnen i bilen.

JAG ÄLSKAR radiosporten, när det är mörkt ute, när det är vinter och jag sitter i en varm bil. Signaturmelodin får mig att bli varm i bröstet, vilket inte säger så mkt för jag är svag för det mesta... Men vad kvällen lider, hade sträckan varit längre så hade det kommit Karlavagnen och efter det nattönskningen eller vad det nu heter. Underbara Radioprogram, sköna röster som fyller etern. Det är lite som Bengt Magnusson, när jag hör honom på kvällsnyheterna men inte råkar stå så att jag ser tv, ja, då blir jag lite förbryllad för hans röst är fortfarande så starkt förknippad med morgontv´n.

Jag bara verkligen älskar och gillar att köra en vinterkväll, lång sträcka, gärna med sovande barn ("faktiskt mest för mysfaktorn, våra små är kanon i bilen även vakna :-)") och med radion på med högt ljud.

Vilket som, jag kan bara säga att jag har haft en skitbra dag, jag är jättenöjd att jag åkte och att inte ens fadäs med plånbok, mötet vid tankningen, kalla och ledsna barn och ingen DVD för att lugna små barns iver kunde påverka mig till att vara annat än glad och ha en skitbra dag.

Tack Henrik Fexeus och många års träning, vill man vara glad, så tänk att du är glad! Vill du gotta dig i det negativa så gör det, men roligt, det har du då inte då i alla fall!