Illvillig, otacksam och allmänt bara dryg

Ja ni, om ni kunde höra min brors skelleftedialekt säga följande:

-Hur tänk en sån männska? [Skelleftemål]

Jag har hört om några historier nu och tänker, vad håller folk på med?
Det gäller kaninkokersker till extjejer och andra konstigheter. Kaninkokande män, ja det finns väl oxå men jag hör mindre om dem och mer om exbrudar tyvärr.

Hörde om en tjej som blivit ratad lite kanske för att killen träffat en ny och hon har bland annat hällt diskmedel i hans whiskey, klippt sönder kläder, givetvis snackat skit till alla deras gemensamma vänner, tagit allt fint i lägenheten, tagit all post i några veckor och skrivit till hans jobb och berättat saker om honom.

Alltså, diskmedel kan ju vara j*vligt farligt liksom. Att blanda in hans jobb och eventuellt riskera att han på något sätt får en stämpel på sig är ju helt sjukt och galet. Vad har hans jobb med deras uppbrytning att göra? Hur bitter får och kan man bli?

Jag har en annan liknande historia där killen och tjejen tyvärr hade samma arbetsgivare och där hon också efter att det tagit slut farit med en massa osanningar och skämt ut både sig och killen i slutändan för att inte tala om alla andra konstiga grejer hon gjorde och kopplade in människor som trodde på henne och som började ringa runt och det var en helt galen tid.

Med vissa man träffar som är hur gulliga och snälla som helst så kan man inte på något sätt ana att det skall komma, man undrar hur gick det här till? Var döljde sig de här egenskaperna och varför såg man inga tecken att människan var kapabel till detta? I andra fall så kan man ganska lätt anta att det kan bli lite tokigt om den personen känner sig oförättad.

Jag har även hört om människor som har fördelar, ex vis genom sitt jobb, man kanske får resor gratis under vissa förutsättningar eller kan låna stugor gratis eller dylikt. Allt är bara bonus och något de allra flesta skulle vara skitglada och mycket nöjda och kanske tacksamma över. Sen om det visar sig att bastun i den gratis lånade stugan inte fungerade, ja, vad gör det?

Nämen då finns det de som ringer och klagar, verkligen klagar och tycker att de borde kompenseras för att det inte fungerat som det ska. Men alltså, herregud, man har ju fått möjlighet att göra något som väldig många måste kämpa, spara och vänta på i flera år kanske.

Hur självupptagen kan man bli?

Jag kan förstå att man har ont om man blivit övergiven i en relation, jag är med på det. Men det måste väl ändå finnas gränser och även sätt att ta hjälp i sorgen, i smärtan?

Att tycka att man skall kompenseras för att man kanske fått vänta några timmar på ett flyg som är gratis eller väldigt billigt eller inte kunnat utnyttja 100% av stugan är ju helt befängt.

Ska jag sen börja gå in på alla som separerat och har barn och beter sig så småaktigt och glömmer totalt sina barn i det läget, ja då kan jag hålla på hur länge som helst.

Det finns de som inte låter sina barn ta med sig sina favoritkläder, leksaker eller dylikt när de åker emellan föräldrarna, bara för att det finns gammalt groll. Givetvis är det infekterat och skitsnack och annat negativt, men att barnen skall drabbas i det läget gör mig rent ut sagt skitförbannad. Väx upp kan jag bara säga om det!

Sen all avundsjuka och svartsjuka som finns på sina barns nya styv eller bonusföräldrar, herregud var glad om era barn har fler vuxna förebilder och som kan hjälpa och stödja dem. Bli avundsjuk för att barnens hår är flätat eller att de lärt sig åka slalom av sin extramamma/extrapappa är taskigt mot, ja just det, bara barnen. Så det är alltså dåligt om barnen nu kan åka skridskor eller cykla bara för att "fel" person lärt dem det?