Gratis matttvätt och svensken i skuld.

Blir uppringd av en kille som säger:

-Tjena, det är Kenneth!
-Jaha?
-Ja, jag skulle komma och köra demo av matttvätt och tvätta valfri möbel.
-Jaha?
-Du låter frågande, visste du inte att jag skulle ringa?
-Nej!

Samtalet pågår det tills jag vänligt, bestämt och tydligt informerar om att jag inte på något sätt är intresserad av något från den mannen gällande tvätt.

Killen har varit hos våra vänner och kört sin grej, de har skrivit upp våra namn och nummer och nu ringer killen för att göra samma lika hos oss. Förmodligen vill han likt dammsugarförsäljare att vi skall köpa en svindyr maskin.

Problemet är att när man har många gemensamma bekanta så kan han ju lyckas få komma in hos någon annan som också skriver upp vårt nummer, vilket givetvis skedde fler än en gång...

Vi gick själva på en sådan grej för en massa år sedan i Fruängen. Vi hade kompisar hemma och killen stannade ändå i 4!!! timmar. Ja, jag frågar mig själv varför vi inte slängde ut honom, men så långt hade jag inte kommit i själva utvecklingen av mig själv vid den tidpunkten. Idag skulle det aldrig kunna hända. Ännu mer att han själv inte tyckte det var opassande.

Vi gjorde som våra ovanstående vänner, skrev ned alla kompisars namn och de fick bli utsatta för det vi nyligen drabbades av.

Ja, vi gick på skiten och köpte dammsugare för sisådär 13 000 kr, men dagen efter fick de komma och hämta den för jag vägrade köpet, hade bara inte styrka att stå emot för ca 10 år sedan.

Min mor och jag är på badhuset och mamma behöver växla pengar, går till matkiosken på badhuset och växlar. Hon kommer tillbaka och säger att tjejen i kassan var så gullig så vi måste gå och handla där sen för att hon fick växla...

Nej säger jag, vi är inte skyldig henne ett skit. Hon gör sitt jobb och inte mer med det. Underbart om hon också är gullig men inte intressant på annat sätt än att det gjorde mötet bättre.

Vi, svenskar sätter oss på en restaurang, tittar på menyn och gillar egentligen inget av det som står. Men hur många reser sig då, man kanske har fått vatten osv, hur många vågar stiga upp och gå därifrån? Inte så många av de jag känner faktiskt.

Oftast brukar vi känna sådan himla skuld så fort någon gjort något för oss fast folk mest bara gjort sitt jobb. Gett oss en drink i baren, kört oss dit vi begärt. I båda fallen betalar vi faktiskt för oss, det finns liksom ett fast pris för själva händelsen, materialet, tjänsten.

Det är så spännade med oss svenskar som absolut inte vill stå i skuld till våra föräldrar för att de hjälper oss med barnen. Ännu knepigare blir det för mig då våra föräldrar tydligen ibland lyckas få oss att känna skuld, att vi är skyldiga dem något, att det gjort oss en tjänst.

Anna 2.0 anammar definitivt tankegångarna att människor har ansvar för sig själva. Våga säga vad man vill och vad man tycker, våga fråga, acceptera ett tydligt nej, förvänta dig inte annat än ett ärligt svar. Det är ju bara att fråga och rätta sig efter svaret, svårare är det ju inte. Folk har sina skäl till att säga nej, spekulationer varför är väldigt dålig energi, något som jag lagt alltför mycket tid på tidigare.

Många med mig frågar vad den man ringer till gör och om de då har något för sig som att hänga tvätt, laga mat eller vad som helst. (Oftast har vi ju något för oss...även om vi tar en powernapp så gör vi ju något) I alla fall så när vi får den typen av svar, säger vi ofta,
-Okej, ja då kan du inte...

Vad INTE står för kan vara att följa med, att hjälpa med barnen, svara på en fråga eller vad som helst. Det intressanta är att vi lagt ord och annat i en annan persons mun. Vi har redan deklarerat att den personen inte kan göra det vi tänker be om. Utan att den personen själv sagt något om det egentligen. Den vi talar med har ju bara svarat på frågan vad han/hon gör.

Anna 2.0 tycker att man skall skita i vad personen gör och oavsett om han/hon har något för sig så ställ frågan du ringde för att ställa. Låt den personen avgöra om den kan avbryta det den håller på med, det är inte mitt beslut i alla fall att ta. Vill ni låta det vara ert beslut, så är det inte heller mitt problem, men jag tycker att vuxna människor borde kunna svara för sig själva och utan att vi skall känna att vi står i skuld.