Potentialen i dig, det bästa hos dig?

Jag kan med bestämdhet, ärlighet och sanningsenligt säga att jag har haft och har en pågående 40-årskris. Jag har tagit ut den tidigt i förskott... njae men det började för nästan två år sedan och då hade jag ju mååååånga år till 40. Nu är det snart bara 2 år kvar.

Jag står här mitt i livet... den känslan och vad har jag gjort av mitt liv? Vad är jag bra på, vad skall jag jobba med och hur vill jag leva mitt liv?

Det är frågor som förföljt mig hela livet men tidigare alltid med det tillägget att det fanns så mycket framför mig, så många möjligheter.

Senaste åren finns en mer panikartad känsla, tanke, en mer konkret stress för att åren som gått är livet och vad har jag gjort annat än att undrat vad som kommer härnäst?

De förhoppningar och drömmar som jag har haft har inte 100%-igt infriat sig, inte ens i närheten på ett sätt och tusenfalt på annat sätt.

Jag jag tenderar att ständigt återkomma till den stora frågan, vem är jag och vem vill jag vara?

I det inbegriper så mycket, men enkelt är det jobb, familj och mig själv.

Vad skall jag jobba med? Vad är jag bäst på, hur kommer mina bästa tillgångar alla tillgodo på bästa möjliga sätt?

Vem ser potentialen hos mig? Vem ser potentialen hos andra och fångar upp dem? Låter den bästa göra jobbet istället för den som jobbat längst eller den som blir mest besviken om de inte får uppdraget?

Ibland när jag är på snabbmatsställena så skulle jag vilja skriva ned namnen på några i kassan, skulle det gå skulle jag gärna satsa pengar på att dessa kommer att gå tämligen långt, bli chef eller ha huvudansvaret på något företag en vacker dag. De kommer att komma på den där effektiva billiga lösningen som företaget tjänar stora pengar på. De är effektiva, planerar vad som skall i påsen, kommer ihåg och tar alla saker från samma ställe på en gång.

Ibland när jag är på snabbmatsställena så skulle jag även kunna satsa pengar att några knappt kommer att få behålla jobbet på McD!! De är så sävliga och disträa att hälften vore nog, de tar och hämtar en sak i taget och håller ena handen sådär spakt slappt hängande och plockar med den andra, ofta den högra handen. De följer kvittot efter inknappningen vilket gör att de kan gå två gånger efter dipsås, dressing till salladen osv...

Var de första kassörerna hamnar är väl inte så svårt att se framför sig, men vad är potentialen hos de sävliga, disträa? Var kommer deras resurser och tillgångar tillgodo bäst, för vem och hur plockar man så att säga russinen ur kakan på dem?

Vad vill jag göra? Vad vill de andra göra? Är vi lämpade för det vi tycker själva eller stirrar vi oss blinda på någon barndomsdröm som våra föräldrar tutat i oss?

Jag vill ju vara en lycklig och tillfreds människa, men vad gör mig lycklig och tillfreds då? Hur får jag ut det bästa av en helg, en arbetsdag, ett familjeliv, ett arbetsliv? Vad är eftersträvansvärt och varför frågar ingen mig?