Jag har känt ett fysiskt hinder från att skriva, jag har haft och har massor jag vill ge uttryck för men inte kunnat, det har stundtals stört mig men då så mycket annat tar min tid så har det också varit lätt att förtränga.
Det liknar rätt mycket min flykt från renoveringen av vårt missionshus, jag som älskat roomservice, äntligen hemma och dylika program och inte hade kunnat komma på hälften i huset utan dessa som förlagor har fått klåda, panikångest, stress och äckelkänslor av bara vinjetterna, av reklamen. Skulle jag råka zappa förbi så har mitt psyke inte känt några gränser för hur jobbigt en sådan upplevelse skulle vara.
Men att som nu vara tillfreds med både renoveringsprogram, vårt egna husprojekt och att återfå glädjen med skrivandet och läsandet igen känns mycket bra, strålande och underbart är superlativ jag ofta använder mig av, men jag känner faktiskt inte det, jag bara tycker det känns bra, jag går inte igång och känner den där bekanta storsvulstigheten, skenar iväg. Jag är nöjd med att jag idag, idag har orkat och haft lust och möjlighet att både blogga och läsa andras insiktsfulla texter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar