Fördöma eller döma

Ja, är det någon skillnad på att döma, fördöma eller bara tycka till om folk? Vi delar in människor, vi kategoriserar för att kunna identifiera andra och förhålla oss till dem. Vi generaliserar när vi ser och hör andra på gröna lund och på stan.

Men att döma, vilket man delvis gör när man generaliserar och uttalar sig om människor som man inget vet om, bara för att de väljer att stoltsera med sina Key West eller Florida t-shirt för att visa att de har råd att åka till Florida… Eller?

Är det då samma sak som att fördöma, var jag fördömande när jag uttalade mig om de där Floridasvenskarna? Jag tycker gränsen är hårfin och kan säkert vara föremål för många retoriska debatter på var gränsen egentligen går.

Jag skyddar mig själv med att hävda att så länge jag inte medvetet ser ner på dem utan just generaliserar och kategoriserar och ändå gör det lite med glimten i ögat är det ok, men så kan det ju vara att alla inte uppfattar den där glimten och vips så har samma uttalande blivit ett fördömande i någon annans ögon.

Så facit skulle vara kul ibland, så man kan förhålla sig på rätt sätt på rätt gång mot rätt människor… Eller? Nä jag gillar ju kaos, så jag föredrar att det finns utrymme för lite diskrepans och att vi är olika och har olika hangup´s så vi går igång på olika saker.

Spelade spel med goda vänner och där vi fick frågor typ, om våra karaktärer och trekanter, gick förbi, stöld, snatteri och annat man kan tycka att det finns massa moral men det som blev bästa och roligaste och största diskussionerna om var att jag nog kan ha backat in i någon bil någon gång på någon parkering och orsakat någon form av buckla i nummerplåt eller nått, jösses vad livat stämningen blev, för det minsann får man inte göra :D och inte heller rösta olika i riksdags, landstings och kommunalvalet, men ljuga, ja det kan man tydligen få göra ;)

Vad jag menar är att med att vi är olika och hänger upp oss på olika saker för något i vår historia har gjort att det blivit en viktig fråga för oss så får vi dynamik, men facit så sitter vi ju alla som den introverta utan personlighet som jag skrev om i förra inlägget och gud förbjude inte under min livstid!!!