Detta och nästa inlägg lär ha vissa systerliga likheter.
Satt med svärmor i sedvanligt läge inomhus på stugan, hon i en av fåtöljerna, jag halvliggandes med ena benet utsträckt i träsoffan från gamla Ollas, dvs en av mangårdarna i Hastersboda, Föglö men numera placerad i svärmors allrum.
Vi talar om släkt, vi talar om händelser och så kläcker jag ur mig att jag inte tror att hon alltid förstått mig men det är viktigt att hon vet att jag i en argumentation alltid har samma inställning...
Det är att allt är viktigt och inget är viktigt!!
Menar jag verkligen det blir frågan? Ja, det menar jag och när man förstår det, då förstår man mig säger jag.
Oj, vilket statement tänker jag därefter, det är stora ord, är all lika viktigt och inget?? Är jag aldrig mer personligt engagerad i en dispyt?? Vem försöker jag lura? Men utan att ljuga alltför mycket för mig själv eller andra så vill jag nog säga att faktum är… I en dispyt, en diskussion, en argumentation så är det så.
Visst finns det mer känsliga ämnen, men vid en uppenbar provokation så skulle jag inte reagera på det känsliga ämnet, jag kan typ stålsätta mig. Jag är inte fylld av prestige och stolthet och därmed så måste jag inte alltid få säga min mening om ett visst ämne. Däremot måste jag alltid få säga min mening om massor av ämnen. Hänger ni med?? Jag kan tycka något är extra känsligt eller behjärtansvärt och i en diskussion kan jag fångas med men mest på grund av diskussionen som sådan. Känner jag att någon fångat upp mitt särskilda engagemang i frågan kan jaga kyligt arrogant backa och låtsas som inget har hänt och att jag skiter fullkomligt i frågan för att få fram deras syn utan påverkan från mig.
Men allra mest i uttalandet menar jag att jag i en diskussion kan få det att låta som att det är lika viktigt för mig att man byter disktrasan regelbundet och vid minsta spår av lukt som pedofili. Hur galet det än låter för en del, för tro mig att det satt mig i klistret på stugan många gånger så är det lika viktigt och faktiskt lika oviktigt.
Ingen jag känner just nu vet jag är utsatt för pedofili och finner jag en odörluktande disktrasa slänger jag den vart jag än är hos vem jag än är!!
Hur menar jag nu? Jo att så fort jag stöter på ett problem är just det problemet eller den problematiken viktigast. Det innebär inte att allt jag skall göra i morgon är mindre viktigt, det innebär inte att jag prioriterar någon annat. Det innebär bara att jag ofta här och nu, just i diskussionen lever mig in i frågan som att det händer just här och nu. Min inlevelseförmåga känner inga gränser och därmed blir allt alltid viktigast och inget viktigast för det kanske inte ens har hänt!!!
Men kort sammanfattat vill jag mena att jag kan få saker att låta som de är det viktigaste i livet för mig i en diskussion och ställer man det mot riktigt hemska saker blir det patetiskt. Men jag vill mena att ställer man de sakerna mot varandra blir det patetiskt, för skall man alltid rangordna mot det mest viktiga så blir inget viktigt.
Alltså blir allt viktigt!
Det känns som en bättre utgångspunkt än att vi skall skita i vissa saker bara för att andra måhända är mer livsviktiga men de kan dock vara lika levnadsviktiga!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar