Mindervärdeskomplex kontra överlägsenhet

Ojämnvikt, det lider många förhållande av. Skrivit om det förr, många älskar mer eller kanske är mer för-älskad än den andre i sin partner.

Men det finns många varianter på det och att känna sig antingen förmer eller underlägsen sin partner är kanske ännu värre än att vara den som älskar mer.

Hur tokigt det än låter så är det även svårt för den som BLIR älskad mer, det låter förmätet kanske men för den personen finns alltid en sorg att inte kunna ge lika mycket tillbaka. Därav eftertrycket på att man kan älska mycket och starkt men kanske man känner inte samma beroende, pirr och annat som en för-älskelse ger. Man skulle önska att man kunde ge samma tillbaka och det finns alltid där tyst, som ett skimmer över ens relation.

Men när man antingen ser upp eller ner på sin partner då handlar det lite om andra saker än kärlek och är lite lättare rent praktiskt att ordna, genom att tala ut och jobba på frågan. Förälskelse är inte lika lätt att fixa om den inte finns där. Men oavsett om det är lättare att tala ut om ojämnvikt i respekt så verkar det ändå vara så mycket mer prestigefyllt och svårsmält än att det är ojämnvikt på grund av kärlek.

Jag hörde en farmor/mormor med 4 barnbarn sitta på tåget och guuud vad hon underbyggde att barnen var dåliga på ditten och datten. Ena barnet hade inte smutsat ned sig kl var 9:00!!! och farmor säger först att oj, vad duktig du har varit som är ren men SÅ måste hon tillägga att och trycka in i barnets huvud -Du som aldrig kan hålla dig ren!!

Varför var den sista kommentaren nödvändig? Andra exempel som jag hör är tex att Jocke inte äter svamp, mamman sitter vid bordet, Jocke sitter med sina kompisar Johan och Lars, Johan och Lars mamma severar maten och på tallriken finns svamp.

Jamen då skall ju Jockes mamma tala om för alla och påminna Jocke om att han inte gillar svamp, men si du, när Jocke sitter med sina polare så kanske han kommer att äta svamp, grupptrycket you know och genom att ständigt påminna och trycka in i barns huvud vad DE gillar och vad DE är dåliga på så blir det ju en grym självuppfyllande profetia. Why? Vad är det som gör att vi gör så, lägger till detta? Bort, bara bort med de dumheterna, vänta och se och beröm det positiva istället, kan vi inte ha det så?

Detsamma gäller våra partner, vi misstror dem, underminerar dem och berättar hur dåliga de är på att borra upp saker eller annat händigt, vi underskattar deras allmänbildning och deras sociala kompetens. Eller så ser vi upp till vår partner och undrar hur kan DU tycka om mig, älska mig, vara intresserad av mig?

Båda lägena är lika destruktiva och jag ställer mig frågande till varför det blir så? Ska inte alfahanen och alfahonan finna varandra? Träffade en sjuksköterska nyss som citerade Darwin, förvissa helt galet elitistiskt men idag råder det väl inget tvivel på naturens urval men vi gör allt vi kan för att motarbeta detta.

Hur tokigt det än låter där oxå så är inte inte mer kul att vara den som ens partner ser upp till än att vara den som känner sig mindervärdig. Båda skapar massor av skuldkänslor och ångest.
Jag vet av min egen erfarenhet att när jag varit i något av lägrena så har det ständigt handlat om min självkänsla som varit alldeles för låg och där mitt självförtroende ibland har löpt amok för att kompensera och så hamnar jag lite hip som happ och inget blir bra, det finns ingen substans.

Hela förhållandet går ut på en kamp att antingen komma ikapp eller jobba på att försöka möta sin partner så den inte känner sig underlägsen. Det finns sällan någon ro och vila i ett sådant förhållande och det är sällan man lever här och nu och bara är i ett sådant förhållande och genom att tala om för våra barn, pränta in i våra barn vad de är dåliga på så låter vi bara detta fortsätta pågå generation efter generation.

För oss själva kan vi ju hantera tänker vi, vi är sällan snälla mot oss själva, vi kan ofta offra oss men om vi tänker på att vårt barn skulle vara i samma situation med sin blivande partner hoppas jag fler än mig ryser till och börjar jobba för att öka våra barns SJÄLVKÄNSLA och vilja att pröva och försöka allt nytt!!!!