Genom Facebook har jag bland annat fått kontakt med några av människorna som jag jobbade med i Turkiet, Alanya 1992 på Art Bar!! Några av de jag mötte under mina månader där gav bestående intryck!! Jag har god hjälp av att ha bildminne, för mig är det inte ens svårt att blunda och se allt framför mig, människor, känna lukter och helt mentalt vara där, vara tillbaka. Det kan ta mindre än 1 minut så är jag där, precis som att det var igår.
Jag är dålig på namn, jobbar på att lära mig det bättre, det finns tekniker för detta så jag är på den frågan om vi säger så! Men ett ansikte, jag skulle känna igen andeväsendet av människan. Något som omger den människan skulle jag fånga upp, det där undermedvetna som talar till en och säger... du har träffat denna person förr!!
Misstänker att det i flertalet tidigare inlägg står att läsa om att jag har lätt för att komma människor nära. Jag finner rätt ofta att jag kan hamna i någon form av state of mind där en new age människa skulle kalla det zen eller något annat.
Detta zenmöte kan vara mer eller mindre intensivt, mer eller mindre djupt.
Med mina ord skulle jag uttrycka att jag har en alldeles speciell kontakt med en viss person som är på ett diffust plan, där en förståelse och en andemening finns alltjämt på ett närvarande plan!
Den kan vara erotisk, inte sexuell, inte platonsk heller, den är kraftfull och den är framför allt givande! Det handlar om mental samstämmighet!
Jag har haft turen att ofta komma och hamna i sådana situationer, mött många intressanta människor som har mycket att säga och många kloka tankar om livet och annat, allt är väl livet? Vad annars?
Det som förenar oss är nog bland annat den höga nivån av tillåtande. En fördömande människa och jag skulle aldrig kunna nå det nirvanat, ande eller tankemässigt. En trångsynt människa eller en martyr, ej heller rasist och nu blir varenda typ jag räknar upp bara en variant av föregående!
Misstänker att vi är fler, men jag är en sådan som alltid, ja ja, så gott som alltid blir vän med mina ex!! Hjälper dem på traven i deras nästa relation, reder ut begreppen och står många alltjämt nära.
Varför inte? Vad vi än har gjort mot varandra så har man väl en gång gillat varandra? Det finns bara ett fåtal som det inte funkat så med. Sen har vi alltid problematiken när man träffar en ny partner, då vill man ju allt som oftast inte att ens partners gamla ex svassar runt benen på ens nya relation.
Det är säkert ett sätt för mig att både ha och äta kakan. Jag vet att jag blir inte lycklig med den personen, jag vet att någon annan blir det. Jag tycker hemskt mycket om den personen och vill den allt gott som finns. För övrigt så vill jag i princip de allra flesta gott, utom martyrer... de belackarna som inte gör något för att ändra sin livssituation utan bara klagar, och klagar och klagar. De vill jag inget alls, de får vad mig anbelangar fortsätta i sina trötta spår!!
Men nu glider jag lite från ämnet!
Jag kan verkligen sakna vissa människor, men några som haft liknade situationer som mig, eller tom med mig verkar inte vara lika nostalgiska. Min undran är varför då? Har jag missat något, var det inte så närvarande som jag minns det, var det inte så betydelsefullt eller har jag svårt att gå vidare...
Säkert en definitonsfråga. Jag trycker inte att jag har svårt att gå vidare men jag kanske även är delvis kvar i det gamla, det ena behöver inte ta ut det andra.
Därför kan jag verkligen, i flera dagar leva på en kommentar från en sådan person.
you made me my dayi miss you a lot
Det jobbiga och knepiga är när du är viktig och betydelsefull för mig men behovet eller kanalerna för kontakt är svårare.
Jag prövade byta jobb i 6 månader, ens gamla kollegor kan man ha en särskild typ av relation. Man är inte vänner, man vet mycket om varandra, man anförtror sig, man gillar varandra, men forumet är svårt, kanske det är man och kvinna. Hur hittar man en zon att umgås i därefter? Den där speciella relationen bottnade kanske i att man råkade hämta kaffe vid samma tidpunkt, den kan bli svår att återskapa utanför arbetsplatsen.
Det är mycket som skall vägas in!
Jag vill bara säga att det finns många människor som betyder väldigt mycket för mig. Sen finns det de jag är mer nära, men detta inlägg handlar inte riktigt om vänner.
Det handlar om särskilda möten. De möten som kommer till när man träffas på en föreläsning och dyker ned i att prata om Hegel, men likväl kan samtalet handla om Tiger Woods otrohet. Det är nivån på argument, objektivitet, analys, reflektion som gör det. Det kan säkert lika väl handla om mjölkpriset.
Är det engagerade människor? Brinner vi mer?
Min teori är att många funderar i samma banor som mig, men utifrån olika preferenser, olika läggning så väljer man att söka efter andra eller möten på olika sätt. Jag har ju inga skrupler, ingen prestige, vad har man att förlora, att bli lite röd i ansiktet en stund, känna sig lite dum?
Det bjuder jag lätt på!
Men jag misstänker att jag kanske inte helt har lika många med mig, många tycker nog inte det är värt det.
Och nu närmar vi oss pudelns kärna.
VARFÖR är det inte värt det? Ja ja! Jag misstänker att det är jag som vill för mycket igen!
2 kommentarer:
Hej Anna. Du skriver så klokt så hälften vore nog. :)
Jag älskar människor som ger ett bestående intryck hos mig, där jag just tror att engagemang är en viktig och huvudsaklig ingrediens i deras utstrålning och sätt att interagera med andra människor. Det är människor som ställer den där extra frågan, säger den där extra kommentaren, bryr sig lite mer än vanligt och har förmågan (och viljan) att bjuda på sig själva.
Det finns många möten bakom mig som lett till nya vänskaper som egentligen inte fanns med på kartan från början, men där tillfället gavs av någon anledning och ett samtal uppstod. Jag sålde bland annat gatsten som jag ville bli av med från min tomt, där det bara timmar efter att annonsen kommit ut på blocket ringde en person som idag står mig väldigt nära. En brandman som var en av rökdykarna på diskoteksbranden i Göteborg, med ett hjärta av rent guld och ett engagemang som inte kan mätas med linjal. En annan människa lärde jag känna på ett B&B-hotell i England, en gammal omgjord bondgård, simpelt men mysigt ställe. Han jobbar med att sälja privatjet-flygplan och både bil och kläder andades stora pengar, men det var inget han gjorde någon sak av, han ville bo på ställen där han träffade engagerade människor som han sa.
Jag njuter av att träffa människor i allehanda situationer, jag förvånas ibland över hur lätt man kan lära känna en del, men tror just att det är engagemang och vilja som är nyckelfaktorer.
Visst, jag är väl inte den som direkt börjar prata med någon som sitter bredvid mig på bussen eller ett flyg, men det är nog situationer då jag själv stänger av och hellre låter mp3-spelaren vara mitt sällskap. Men släpper man lite på sina barriärer och lägger bort prestige, så tror jag intressanta möten uppstår lite lättare. Jag har väl blivit bränd i vissa situationer då jag släppt in människor i mitt liv som jag kanske inte borde gjort, men har alltid rest mig upp efteråt och aldrig ångrat det, jag har om möjligt blivit lite klokare bara.
Sen vill jag avsluta min kommentar om engagemang med att jag har kommenterat Dig i min blogg, som har att göra med en kommentar du skrev hos mig vid ett tillfälle. En kommentar jag funderat på under en längre tid, som gav ett bestående intryck hos mig och som jag lyssnade till för att den kändes så bra. Tack för Ditt engagemang!
Katten
Hej Katten och stort tack för de fina orden! Funderar lite på ordet klok... men det kommer i annat inlägg!!
Va kul med hästarna, ridtjejer är av mycket godo, man lär sig massor! Men roligast av allt är om det är din och dina tjejers grej.
Visst är det kul med möten, åkte själv Upptåget till Tierp och en tjej slog sig ned, lärde mig massor, de hade köpt hur mkt som helst på blocket, hade först IKEA förbud för huset såg ut som sidan i Katalogen, sen fick de Mioförbud för huset såg ut om sidan 92 där...
Hur kul som helst, vet inte vad hon heter, vet inte mer än så än att hon var på väg till sin vän i Gävle!!!
Jag är inte helt säker på att ha ett givande och intressant möte är detsamma som att släppa in någon.
Jag är väldigt pragmatisk och tycker nog att det ena är fristående från den andra. Men i ett möte kanske man kan misstolka och tro att man mött en vän, men det var nog det jag ville delvis säga om mitt inlägg. Jag har vänner men det är inte samma sak.
Mötet är något helt annat!! Det kan ge energi och annat, men att tro att de skall ställa upp på oss och vilja höra våra vedermödor är kanske lite naivt ibland.
Sen det där med att bli bränd, det blir vi alla lite till mans, men av lite olika anledningar.
För mig handlar det mest om att så många tar mycket mycket mer än de ger! Vilket inte är helt konstigt, vi har alla vårt behov av bekräftelse.
Jag blir lite som en 12 årig flicka av dina snälla ord, jag suger i mig och reflekterar och säkert självuppfyller mig själv! Vi kan inte nog få bekräftelse, den personen är inte född som är nöjd!!
Får jag även kontra och slänga in nyfikenhet som en faktor i mötena?
Jag tror att den som är nöjd och tror sig sitta på alla svaren inte har samma behov.
För mig styr nyfikenhet mycket av mina val och mitt beteende. Jag vill utforska, jag vill ta reda på hur saker fungerar och hur människor tänker, genom de mötena så får jag lärdom och kan dra bättre slutsatser och göra bättre val för mig och de mina.
Vilket som är det grundläggande huvudsyftet det vet jag inte, jag vet bara att jag gillar människor hemskt mycket!
Många kramar Anna
Skicka en kommentar