Har alltid en baktanke

Hmm, Matte säger att jag alltid har en baktanke med allt jag gör. Hmm, tycker inte om att det låter som att jag är så himla kalkylerande, beräknande.

För mig rätt negativa ord.

Det är möjligt att man kan kalla mitt handlings och agerandesätt för baktanke. Själv tycker jag min hjärna, mitt medvetande arbetar hela tiden på högtryck och tar ställning till varje ny detalj, ny nyans. Det bara händer av sig själv.

Jag tar ställning där och då utifrån all den kunskap, visdom, erfarenhet och möjlighet som stunden bjuder på. Jag har säkert tänkt då innan en händelse, ett event, ett möte att innan det hänt. Det finns ju rätt vedertagna scenarios, människor är vanedjur och påverkade av varandra, den miljö vi lever i och agerar rätt likartat.

Man behöver inte vara kärnfysiker för att räkna ut och ta ställning för sig själv för hur jag står i vissa frågor. Jag har skrivit om det förut.

Jag känner mig själv, vet verkligen vad jag tycker och står i saker, skrev för en tid sedan till en vän följande:

You might read my blog, I think Google translate can give you a heads up, maybe a laugh or two tough Google translate can’t fix everything. I am a person who has an open mind to everybody and everything around me but a distinct and determined will and view about it.

Kanske det är att alltid ha en baktanke, men jag har helt klart många exits klara för mig eller gör upp dem allt eftersom. Dessa exits ändras ju hela tiden.

Jag växer som människa, får nya intryck, nya insikter, ser nya möjligheter, ser andras och mina behov förändras. Vi måste anpassa oss. Jag tänker och vill då göra det, vad är alternativen och varför i så fall??!!

Så även till förändrade förutsättningar, ett ständigt anpassande, strategiskt för att jag ska nå mina mål, mina önskningar eller de förslag, idéer jag har i mitt arbete. Mina mål kan ju vara hela familjens mål eller tusentals kunders mål likväl. Deras intresse är i mångt och mycket mitt intresse, sen hur vi väljer att lösa det, vilken syn vi har på andras intressen och behov har vi alla väldigt olika angreppsätt till.

En kontrollmänniska javisst, är det något rakt igenom negativt? Om det tar tid, kraft och energi? Kanske, det är det sätt jag angriper min verklighet och min tillvaro på. Tänker inte be om ursäkt, känner mig förberedd och jag gillar inte oförutsedda händelser.

Känns bara onödigt, om man kunde ha tänkt till innan och undvikit en katastrof, onödigt arbete, resa eller dylikt så varför inte? Om man kan tänka ut 3 alternativa argument till ditt förslag, på olika sätt för att nå olika målgrupper, dvs prata så den du pratar med förstår och blir intresserad och lyssnar. Jag ser inget dåligt i det!

Nu tror jag bestämt inte att det är så illa som det låter att alltid ha en baktanke låter ju manipulativt och det är något helt annat.